DAGBOK

- Jaha, ännu en turné är gjord. Den roligaste hittills här i livet om någon frågar mig. Tack till alla medverkande och till all publik. Dom sista gigen i Oslo och Örebro har ingen skrivit om än. Dom gick bra, men det är svårt att sitta hemma och ha samma svada som när man är ute. Jag fick däremot blodad tand på det där med dagbok och tänkte fortsätta med det själv i alla fall. Den kommer att finnas på min hemsida från och med nu. Till sist måste jag bara dela ut några väl förtjänta stipendier och pris till folk runt den här turnén:

• årets tapperhetsmedalj: Guran

• årets pris för stil, klass och attityd: Sara Edin

• årets pendlarstipendium: Magic

• årets rockbjörn: Jens "Nalle" Back

• årets all-hotellpersonals-drömgäst-och-dessuton-stora scennärvaro-priset: Kjell Höglund

• årets vad-fan-skulle-vi-gjort-utan-dig-pris-och-fanfar: Björn Grunnér

• årets gud-vad-tomt-det-blev-utan-er-pris: Vanja och Miranda Renberg

• årets stora fysik-och-all-övrig-vetenskaps-pris: Josef

• årets ännu större blodsdocker-stipendium: Rune Johansson

• årets hängivna publik-och-glädjesmittar-pris: Smurfen

• årets applåd-objekt: Lars Winnerbäck

• årets ni-får-säga-vad-fan-ni-vill-men-jag-vet-att-jag-har-rätt-plakett: Johan Johansson

• årets mottagare av Christer Abrahamssons träsko-stipendium: Karin Renberg

• årets trevligaste dagslända: Krille

• årets bästa bartender: PK

• årets stiligaste bartender: Jocke Ericsson

• årets mest saknade: Lasse Bax

• årets mest välkomnade bekantkap och Gurans stora mobbingpokal: Rikard Donatello

• årets älskling och glädjespridare: Björn Rothstein

• årets sprängar-Svensson-stipendium: Stefan Sundström

• årets sprängar-Svensson-stipendiums-objekt: Vanja Renberg

• årets buss-singel-artist: Peter Holm

• årets turné-dagbok: Skurkarna

• årets största tack: till alla som överhuvudtaget varit närvarande på detta som blev en jätteupplevelse för alla oss inblandade.
  
                                  pussar, kramar, ja rentav hyfsat grovt
  hångel från:
                                                        JOHANSSON
  

På tur i buss, Jössingfjord 990820 kl 08.32
I morse blev jag i sanning imponerad av alla Skurkar som var uppe med tuppen ALLIHOP klockan 6.45 UTAN HÖRBART GNÄLL(!!!) och detta efter gårdagens urladdning, då vi verkligen gjorde skäl för Bax namnförslag: Spritballetten. Här i Norge, när det inte har varit särskilt mycket folk har vi förutsättningslöst gjort två av våra bästa spelningar. Att vi överhuvudtaget lyckades klämma in allihop på den minimala scenen var en bedrift. Nu är vi på väg tillbaka till Oslo för att spela på Rockefeller. Ett trevligt ställe där jag känner mig hemma sedan förut. Sitter här i "den glada bussen" bredvid pastor Höglund som jag återigen vill betona är en rekordelig hedersman i sina bästa år, trevlig och snäll mot sin omgivning är han - och skulle han någon enstaka gång ge sig på någon är det Josef, som han karaktäriserar som en lymmel...och Kjell har ju en fil kand så han borde ju veta.
Nu åker vi förbi vägen som går till Valle och Fossing igen. Tänker på vad vi ska göra med alla pengarna från det nobelpris vi kommer att få för dom  buckerna. Min favorit i serien om Valle Fossing blir det något kinky eposet "Valle Fossing får en 7:a i 9:an". Efter lite övervägande bestämmer jag mig i alla fall för att inte spendera prispengarna på norska kokböcker. I Stavanger var det för övrigt ett TV-program där en korpulent engelsman gjorde ett helt program koncentrerat på det norska kökets kulinariska sensationer -  en moderniserad variant av "en blind leder en lam" med andra ord.
Första biten av dagens etapp var fruktansvärd. Ibland hatar jag verkligen att åka bil i norge...inte har man lagt sina oljepengar på infrastruktur precis! Den av mig och Grunnér som blir diktator ska spränga alla berg och använda sprängstenen för att  fylla igen fjordarna, för att därefter asfaltera skiten! Rune och Guran får köpa sin fisk i affären i stället, sådeså!
Just nu spelas Hank Williams på bilstereon, tung musik, men när man bara timmar tidigare har delat scen med Skurkarna och pastor Höglund framstår han som den godtemplarthoreskogman han var.
Förutom att Sundström såg lika trött ut som Stones senare skivutgivning är läget annars under kontroll. Inga kyrkor är hittills nerbrända, och sur-Hansi har äntligen fått det öde han förtjänade!
                         ha det akkurat göj!
                       konsultkonsult Johansson 

Må era bensintankar fyllas med Grunnérs urin, må era öl vara avslagna, må cider saknas i varenda loge, må vägarna bli ännu längre (kan i och för sig knappast bli sanning...), må era skivspelares drivremmar förtvina, må ni ständigt få äta fiskkaka, må era drömmar hemsökas av evigt anksnatter, må era ynkliga gager utebli, må ni drabbas av dröppel och må Norges hela katolska församling gå man ur huse för att hämnas detta vederstyggliga påhopp på mig och Hansi, den sanna moralens sista utpost!

Utan högaktning

/Don A.

King of kings and lord of lords, Uppenbarelseboken , klockan är0440 ochjag har svårt för att sova. Läser hotellbibeln högt på engelska men Josef och Magic reagerar inte de sover: Har blivit  instoppad i ett trippelrum tillsammans med de två dårararna. Bland hundra dårar finns ingen klok. Det var många år sedan tre små grisar checkades in tillsammans, men nu var det alltså dax igen. Att man aldrig lär sej, varför protesterade jag inte högt och krävde att få bo i korridoren, och varför var jag inte först in i badrummet. Att kliva in i ett badrum som trea efter Josef o Magic är som att kliva rakt in i slaget vid Breitenfield och vara fotsoldat på katolikiska sidan. Då kanske  ni som är något bevandrade i Sveriges historia förstå hur det kan se ut i ett sådant badrum. Vad jag inte kan förstå är hur man duschar horisontalt , med strålarna riktade på allt o alla i närheten , och hur många könshår går det på en trombonist och hur mycket tandkräm måste man spilla för att få på en cm på en tandborste (/vi pratar halvmetrar tandkrämslingor på de mäst omöjliga ställen i badrummet. Dat är nästan bud på att gå ner och tvättat sej och borsta tänderna i hotellets allmäna pissoir. Men nu sover dom fromma som lamm. Jag borde nog också sova. Väckning är beställde till kl.0645. Vi åker till Oslo för att spela näst sista giget på denna underbara skurkturné. Allt roligt måste väl ha ett slut någon gång.Vi genförde ännu en kanonspelning på turneéns hittills minsta scen till en ganska liten men superentusiastisk publik. Tänk vilket underbart jobb jag ändå har; jag får boka mina favvoartister och dessutom har jag denna sommar haft den stora äran att få spela med dessa underbara artister.
Fick tidigare idag lyssna på Lars Winnerbäcks nya platta som släpps i september. Jag säger bara , faaaen va bra. För er som är lite insatta i skurksvängen vill jag bara kort meddela att min rygg håller på att bli bättre , jag känner mej just nu rent av befriad från denna plåga som förföljt mej i sommar. Jag är alldeles förbannat glad och positiv just nu och skulle inte ens kunna tänka mej att avbryta en av Johans utläggningar vad de nu än skulle handla om. Nu är klockan 0510 och jag bör sluta svammla. Känner mej bara så ensam i ett främmande land och med tretton sovande kamrater som inte ställer upp och festar med mej nu när jag vill. Har förövrigt inga som hellst samvetskval för Don A Tellos perversa leksakskorganka Hansi. Väljer man att hoppa av får man skylla sej själv. Och är det någon som mot all förmodan har tagit hand om en förståndshandikappad anka vid namn Hansi vill jag bara varna er för denna falska varelse. Han kommer att äta er ur huset och vara allmänt pestig mot era favvokompisar. Fråga Stene, han blev väldigt mycke mobbad av Hansi. Stenes pappa! har du något samvete? Stene är ledsen och behöver dig.Ta kontakt, vi vet vem du är! Stene vet nog säkert oxå vem du är men biter ihop och lider i det tysta.Nej nu ska jag sova . Gonatt allesammans , så syns vi i morgon.
Vill även passa på att hälsa till mej själv, och sjunga en sång för mej själv. Ja må ja leva ja må ja leva...

Till er alla från en ensam ägare och bokare.

P.S Ge mej ett B, ge mej ett Ä, ge mej ett S, ge mej ett T. Vad blir det????? D.S
Vi saknar dessutom Vanja o Miranda så ofantligt jättemycke, synd att ni inte kunde följa med Norge och ta hand om oss. Puss o kram o T-shirtsförsäljningen går inte alls nåt vidare utan er , våra två favorithelgon. Vi kommer snart hem till er för ett avslutningsparty med prisutdelning och fiskdamm.Jag kan även lova att jag ska nypa dej Miranda.Walrwoff woff på

Natten mot fredag i Egersund. Guran tar diktamen från Josef.:

Josef menar: Det här skulle blivit skrivet för två dygn sedan vid Statoilmacken i Årjäng; Det jag ville ha sagt då blev inte av på grund av att energin hade tagit slut. Året är 1972 platsen är Årjängs Folkpark eller rättare sagt ljungriset vid utkiksplatsen. Efter att jag har blivit bjuden på mitt livs första Explorerfylla av den Zornkullleliknande kvinna tre år äldre än min ringa egen ålder,vars namn är Sol-Britt på torpet, tar hon mej i handen och säger attt nu Gunnar ska jag lära dej nånting, nåt som du aldrig har gjort förut. Hon ledde mej till utkiksplatsen. Väl uppe vid utkiksplatsen sliter hon av sej både sina och mina kläder.Vad skulle nu hända , och jag tänkte som den ansvarsfulla man jag redan var då ska vi älska måste man väl skydda sej. Hon svarar på sin breda värmländska här kör vi blankt. Och det gjorde vi i 47 sekunder! På dessa 47 sekunder hann vi med 1 ställning ; båda knäna i ljungriset och ett sly mellan skinkorna och en doft av både Explorer Sol-Britt och från Årjängsparken klingade tonerna från dansbadet Sven ingvars, vars låt jag kommer fredag klingade över Årjängsdalen. Hurvida Sol-Britt kom den fredagen ska vi låta vara osagt.
P.S Det här är ett av de  knull jag kommer ihåg , ett annat är Björkhagen -92.

Josef 1999 19 augusti Norge 12 timmar efter doppet i Atlanten då jag var den första människan att upptäcka Norge.

På väg mot Egersund 99.8.19

Norge har inga vägar. Det dom kallar för vägar här kallas i Sverige för rodelbanor, med den enda skillnaden att man inte får möte i rodelbanor. Men ohyggligt vackert är det. Och en av våra bästa spelningar gjorde vi igår i Stavanger. Inte så mycket folk men jättebra respons. Nu är det bara tre spelningar kvar på hela den här turnén, det känns märkligt. Jag undrar hur det kommer att kännas att anlända till Stockholm igen lördag natt...

Vi hörs.

Winnerbäck. Utvilad och norskharmonisk. 

Hemmet, 990817

Tänkte passa på att skriva några tårdrypande sista rader i denna dagbok. Stafettpinnen är sedan en vecka tillbaks överlämnad till Lasse Bax och med en viss distans, dock ej helt utan vemod, kan man se tillbaks på den senaste månadens kaos och förnedring. En vecka av djupaste primitivitet på flickvännens lantställe utanför Grythyttan (Det fanns inte ens TV!!!) lärde mig att livet inte bara består av rock´n´roll utan att en tillvaro i samklang med naturens urkrafter ibland är att föredra. Skogens eget skafferi stod öppet, fyllt med de läckraste godsaker: majestätiska abborrhjordar plaskade förbi, stolta svampfamiljer pockade på vår uppmärksamhet, vilda fågelstim smutsade ner på altanen. Alla dessa läckerheter kunde man utan större problem sedan avnjuta på Grythyttans eminenta lilla     gästgiveri, praktiskt beläget på bara 10 minuters bilavstånd från huset!

Apropå fisk åkte jag förresten på Blidösund igår och kunde där avnjuta en trevlig liten spelning med allas vår Kjell Höglund, dessutom backad av en hel del Skurkar. Träffade en kille som hette Micke (tror jag!) som hade sett Skurkarna fyra gånger i sommar! Kan det vara rekord? Påstod dessutom att han tyckte det varit bra alla gånger!!! Trevligt att man fortfarande kan träffa på folk med så bra musiksmak…

Vill till sist bara skriva några rader till minne av min, numera hädangångna(?) turnéanka Hansi, som efter att ha förnedrats en gång för mycket beslöt sig för att hoppa av i Sävsjö. Efter det att Guran först tejpat upp honom på huvudet, sedan hindrat honom från att köra på Tvivel och till sist stoppat ner honom i sina svettiga barytonkalsonger kastade sig Hansi handlöst ut i publikhavet på sista extranumret för att omedelbart trampas ner under otaliga Doc Martens kängor. Fy för Guran och även J. Johansson som inte heller gjorde något för att förenkla tillvaron för det lilla livet! Mitt enda hopp är dock att någon vänlig liten festivalbesökerska såg det hela och lyckades rädda honom från en säker död och att han nu framlever sina dagar som välgödd (hans favoriträtt var jordgubbar…) tamanka. R.I.P. Hansi!!!

Tack för mig och hoppas vi ses någon annan gång.

/Don A. Tello

Nattt i Norge

Nu är det natt och man är fiffig som en sparris.  Vi har spelat i stavanger, och åkt buss några timmar. Jag gillar Norge som tusan, dessutom har jag faktiskt bott utanför Bergen ett halvår och känner mej därför mer eller mindre som norsk medbore. Vackrare land finns ej i världen.

Om man undrar var nivån på en efterfest med det här bandet ligger någonstans behöver man aldrig underskatta sej själv eller tro att man är en sexfixerad typ med urkass humor, övriga kommentarer är överflödiga. Imorgon är en ny frisk härlig dag och vi ska åka och spela i Högeeaeaeaeaeaeaeaeasund det blir säkert trevligt med tanke på att vi är bjudna till en efterfest av någon dam vi träffa ikväll vars far bor där. Faan hoppas alla får en trevlig höst I love The höst

See you up the road          jens

Stavanger 990819 kl.01.54

Den som inte har åkt bil i Norge har ingen aning om hur det är att åka bil i Norge. Landets största motorvägar får vägen mellan Käckelbäcksmon och Köttkulla att framstå som en parad-autostrada, och man kan vara glad om snitthastigheten kan pressas upp till 60. Med andra ord kan man sammanfatta vilken turné i Norge som helst med: man åker buss hela tiden. Det här gänget gör bussresorna om inte kortare så åtminståne skojigare. Partybussen (Bax, Rune, Kjell, jag, Josef, Guran & Rothstein) tog den långa (57mil) vägen runt fjället, det tog tio timmar - utan några pauser. Fikafalangen i "flum-och-gud-vad-det -är-synd-om-mig-bussen" tog den 20 mil kortare vägen över fjället på samma tid, men tvingade stackars Grunnér att tokköra hela vägen. Vi kom fram samtidigt.

Spelningen på studentpuben Folken i Stavanger var glast befolkad. "Studenterna kommer akkurat först om en uke" som arrangörerna uttryckte saken. Vi hade hur som helst kul och gjorde en riktig kanonspelning för dom som var där. Efteråt blev det idiotparty i den (generöst uttryckt) minimala logen tills allt syre tog slut och jag och Magic tog en taxi till hotellet, dom andra kom lite senare och beklagade sig över sin svåra etanolbrist, en åkomma som Bax kunde erbjuda lindring till. Där sitter dom (med få undantag)  nu och försöker överträffa varandra i kalleankerier medans undertecknad troget och präktigt underkallar sig plikten att meddela omvärlden om Skurkarnas förehavanden. Jens och Kjell har hittat varandra så till den milda grad att man börjar omvärdera deras läggningar. Dagens hjälte är Bax, som hjälpte mig att göra Firebirden till en riktigt trevlig och spelbar gitarr. Grunnér har mens, Sara är trött och Josef är Josef. Stefan och Karin har varit buttra på varandra i dagarna två, så nu har man väl nya alster att vänta sig av dom båda så småningom. Kommer det någon låt om cementblandare så kan man datera den till augusti -99.

Det är kanske det som kan vara mitt problem - man får inga uppslag av ett relativt konfliktfritt förhållande. Jag får väl börja bli lite jävligare rent privat sådär, så det händer något på den fronten och man kan rapa ur sig några jämrande klagovisor som stinker "stipendie" lång väg. Förresten ska vi i partybussen skriva böcker om våran nya figur Ville Fossing som kommer bli garanterade bestsellers, och då slipper vi ju dessa pajaserier.

När man öppnar fönstret hör man just nu en dialog med intelligensnivå "kvalster" en trappa upp, och jag kan konstatera att bussen i morgon kommer att ha en boquet som min son Frasse skulle beteckna som "ölgubbe". I morgon ska vi spela bara 7 mil bort, i en stad som jag glömt vad den heter. Fan vad skönt att inte bo i bussen hela dan!...fast i Norge kan man i och för sig aldrig känna sig all för säker på den saken...nu låter det som om dom däruppe försöker imitera Taz, det tasmanska odjuret. Kommer ingen från receptionen och klagar snart ärr detta i sanning ett tolerant hotell!

godnatt hela världen!...och förbjud Simply Red!

Johansson 

Sitter i värstingbussen, på väg till svanslakt och kyrkbränning. Passerar trollvägen för åttonde gången idag. Längtar efter raspebullar.Ännu en trollvägg samtidigt som vi passerar gamla vägen. Hur långt kan man driva en buss på fuskdiesel? En tunnel kör vi just i.Vi kan alla se att  vi har en viss form av tunnelseende.Passera trolllväggen igen, fast en lite mindre variant. Vem har åkt omkring i Norge med en galen man vid ratten endast iklädd rör sidenrökrock och en fez på huvudet. Det känns som en scen ur filmen Gökboet och man är själv en av de lallande kollina som flinar innaför bussens rutor. När blir vi inspärrade på galenhospitalet, man kan bara undra.

Här kommer min bokbästalista från 1-5.

1.) Nya äventyr med Valle Fossing
2.) På besök i sossen Runes barndomshem med Valle Fossing.
3.)Valle Fossing på dagis (barnboksversionen)
4.)Valle Fossing på dagis (vuxensnuskversionen)
5.)Valle Fossing flyttar hemifrån.

Norge 990819 Guran har tyckt till.

_Hej.det är josef som skriver.
Hh______

990817 Kl 18.11

Längre än så tog det inte Johan att skriva allt  det där, inse hur fort hans tankar flyger. Det är tur att han leder oss på dessa resor, det behövs någon med simultanförmåga och tempo.Blev just bjuden på cider som tack för detta smörande, tack goa kapellmästarn. Alla sjunger högt, det låter fint. Björn Rothstein är spelsugen. Guran älskar hela världen, vill han hälsa. Han har druckit ur sin Baileys.Kjell har börjat skratta.Norge är i allafall Norge, sa han nu.Man tar kjempefersk laxfilet och låter den stormkoka med åtta kilo salt och serverar den sen med frystorkade ärter, Norges nasjonalrett, meddelar Johan.Nu måste ni få prata med Björn Rothstein. Här   kommer han. Puss, Sara

Hej på er   

Jag är på ett fruktanssvärt  gott humör

mitt största problem just nu är att   jag inte får spela ikväll, för man  blir otroligt spelsugen i detta sällskap , Johan sa till mig precis nu"spill ej ner datorn " jag lyder.Vi är lediga i kväll så vi har lite kul i bussen, snart kommer vi till Årjäng där finns en av dom bättre sorterade affärer som finns i Sverige.Nu skall jag "grogga"

hej på er, Björn

På väg till Oslo, Grums 990817 Kl.17.48

Grums City ligger väldigt bra till i "Johanssons all time high" vad gäller fula stadsinfarter. Våldsam Värmländsk idyll mitt i varg-och-nattrallybältet med en GIGANTISK sulfitfabrik som skymmer den vackra utsikten, lukten får man som bonus!

Spelningen  på Vattenfestivalen blev skojig, trots att Sundström mesade sig ur  Göteborgströjan i sista stund. Kära återseenden, fullt fläsk och många ungar på scenen, jag fick för övrigt äran att klockrent fälla Simon när det blev lite för mycket kull runt mina fötter, ring BRIS! Sedan hem för att åka båt till skärgården tidigt på morgonen, och för att härbärgera Rune på "Hotell Warszawa". Hittade några videofilmer i vårat eminenta grovsoprum, bland annat kultklassikern "Fäbodjäntan". Hur kan man bara slänga sånt? Det blev en sen natt med mycket ljugande för mig och våran älskling vid mixerbordet...jag missade båten nästa morgon.

Sedan några lata dagar på Ornö där jag för att skryta och bräcka fiskefascisterna i bandet fångade:aborre, rödspätta, piggvar, gör, sik och vädurskanin. Trött på fisk begav jag mig hemåt med ångbåten Saltsjön för att spela med pastor Höglund på ångbåten Blidösund. Det blev en skojig spelning. Lotta fyllde år och publiken var trevlig. Vad Rothstein och Bax pysslade med får andra med lägre ribba på humornivån än jag beskriva.

Men nu är det dax att glädja våra västra grannar. Partybussen (Bax, Guran, jag, Sara, Rothstein, Kjell och Josef) dricker cider och lyssnar på Who, Thore Skogman  och Dan Penn. Ikväll har vi en ledig afton i Oslo och i morgon farf vi vidare för spelning i Norges Dallas, Stavanger. Som bestämt är våran buss konsekvent med gårdagens beslut att ha hattar, något divmesarna i folkhemsbussen naturligtvis inte anammat, som väntat. Sara visste inget om hattpåbudet men dök ändå upp  i sällskapets utan konkurrens snyggaste kreation. Vad kan man annat göra än att konstatera att denna dam har klass och stil!

Vad gäller stil kan man bara konstatera att man blir lite zigenare i detta yrke. Sitter här klädd i en fez från Ankara, en rökrock från Kairo, byxor från Örebro, tröja från Köping, tofflor från Kristianstadstad och kalsonger från Falkenberg och ska snart lägga huvudet mot kudden från Amsterdam.

Innan jag säger adjö för denna gång vill jag bara påtala att det  är förbannat skönt att slippa den odrägliga Hansi och hans näbbiga uppenbarelse. Mot gastronomins Mecka, Norway here we come!

Johansson

Hej hopp från Bax!! (990814)

Livet utanför Skurkarna har varit tämligen hektiskt och har bestått av arbete, en liten resa till Örnsköldsvik (där jag roade mig med att tömma utedasset, måla stugan, bada - ja faktiskt en gång, men det var kallt, och spela kort med familjen. Barnen rapporterar att de tror att de sett Peter Forsberg på en restaurang vid hamnen, och som kuriosa kan berättas att hockeyproffset Marcus Näslund knappt har några blommor utanför sitt drömhus vid Gullvik, men dock en hel veranda full med gympadojjor.

Jag kände mig tämligen lugn för dom andra i bandet för jag vet att  Donatello är en klippa.

Sen skulle man fylla år (hemligt antal...) och vad skulle vi hitta på, Frankrike kanske? Nähä det gick inte för allt i Normandie var fullbokat i väntan på Solförmörkelsen, så då blev det charterresa till Limassol.

Barnen och frun har badat, snorklat, flutit runt på luftmadrasser och gud vet allt, och jag har njutit av några kalla öl under solparasollet på stranden. Jodå har faktiskt badat lite också. Det var väldigt varmt så mellan varven fick man ta sig till McDonalds som har en sanslös luftkonditionering för att hämta andan (man kunde ta en öl där också!).

Basen var förstås med för jag ville vara i toppform inför spelningen på Vattenfestivalen, men det blev inte så mycket öva som jag tänkt.

Sen blev det Vattenfestival! Härligt. Det svängde som sjutton och publiken var på gång. Lite dåligt ljud på scenen men ut lät det visst bra. Alla var med, alla barn var med och efter spelningen blev jag överraskad med en present från Skurkarna, så nu ska jag iväg och tatuera mig hos Doc Forest. Fru Bax tycker att det är så himla häftigt (hennes pappa var sjöman och hade tatueringar överallt) så nu ska det bli av - riktig karl ska man bli , eller...???

Vi gick ner till kajen i Gamla Stan och Johansson och Sundström körde lite Fuck Off låtar akustiskt.

Nu ser jag fram emot Norge, det ska bli skönt att sitta i turnébussen och rösta på singlar. Dom andra är väl så trötta på bussåkande, så dom lär väl sova, jag får nog köra listan själv!

Er ödmjuke Lasse Bax - Äntligen får man åka lite turnébuss igen!

DIARY OF A ROCKIN´N´ROLLIN´  LEVNADSKLÅPARE:

Söndag 990801, midnatt till midnatt
Spelningen på Storsjöyran visade sig gå i kaosets tecken. Förberedelserna
för presidenttalet drog ut grymt mycket på tiden och miljoner kablar låg
urdragna efteråt. Stressen spred sig, inte minst hos undertecknad...och när
människan som skall samla bandet inte ens kan samla sig själv börjar
varningklockor att ringa. Vi var tvungna att inte scenen 45 minuter
försenade, innan någon ljudkoll och utan att monitorerna var inkopplade.
Vid det tillfället var det 5 minuter kvar innan Motorhead började spela i
Badhusparken och vi ville inte sumpa mer publik än vi redan hade gjort. På
scenen hörde man absolut ingenting, och det blev en tämligen frustrerad
konsert av en frustrerad och sliten orkester, och stackars Winnerbäck hade
det nog värst av oss alla. Scenpersonalen slet så gott dom kunde, och man
kan absolut inte klandra dom för denna kakafoni av tystnad och sprak.
Schemat mellan presidenttalet och oss var nog helt enkelt för tight lagt.
Efter ett tag började det dock funka hyfsat, och det var kul med alla
gästartisterna - Peter Wahlbäck, Staffan Hellstrand och den störste av dom
alla i republiken Jämtland: president Ljusberg i egen hög person som jag
fick äran att duettera i hans gamla örhänge "Sofia dansar go-go".
Presidenten hade dessförinnan hållt ett alldeles lysande bra tal som manade
till allmän förbrödring och positiv berusning. Tack Evert! Det är inte
många orkestrar som får stå i sin egen scenbar och hinka öl med en
livslevande president! Dom planerade bartendrarna (festivalgeneral Kauppi
och Ulf Dahlén) fick förhinder - men vad gör det när turnéns utan
konkurrens stiligaste bartender Jocke från Nomads och hans
trumslagarkollega från Hellacopters, Robban, höll en ypperlig bar. Dessutom
fick vi god hjälp med percussionskrammel. Efter konserten släntrade dom
flesta ner till "backstagebaren" där jag fick ett kärt återseende med min
gamle vän Gert, som i forntiden spelade gitarr i kultorkestern Slobobans
Undergång. Han gav mig en gigantisk och jätteskojig klippbok. Trött och yr
gick jag för att nanna, men Kjell "Dracula" Höglund höll ut tills han var
sist kvar och blev utkastad.

Skaran som samlades nästa morgon för att åka mot Stockholm var "lite trött"
på mer än ett sätt. Resan var trots detta väldigt smidig och smärtfri för
alla utom Hansi, Donatellos turné-anka, som hade muckat lite väl mycket med
min turnémaskot Stene. Hansi fick mycket frisk luft i rottingen den resan
vill jag lova! Kvällens gig var med decimerade Skurkar (Lasse och Kjell,
yngst och äldst, tunnade ur - det hårda gardet stod tappert tapt!) på
Cornelisdagsgalan på Mosebacke. På vägen in mötte och gratulerade vi årets
stipendiat Ola Magnell. Han hade förutom stipendiet fått "ett glas vin till
maten" och skulle just styra sina steg till de ställen där stegens styrsel
ställs i stå, om uttryck inspirerade av stipendiaten i fråga är tillåtna.
Trubaduren Billey Shamrock förbannade våran ankomst. Han hade just blivit
bjuden på ett antal pilsner av någon som misstog honom för Johan Johansson,
en handling som tyder på att människan i fråga hade lika uselt minne för
ansikten som god smak. Jag blev tyvärr inte uppsökt av denne välgörare, jag
kanske inte var mig tillräckligt lik. Å andra sidan kan man ju vara glad
att man inte som Stefan, förväxlas med Svante Thuresson.
Demian spelade före oss, och gjorde i vanlig ordning ett kanonframträdande.
Efter en snabb uppriggning fläkte vi av våra sånger, och det blev en
spelning som kändes väldigt skön att göra efter nattens kaos i Östersund.
Improvisationer på spartanska anläggningar passar oss. President Ljusberg
anslöt och sjöng "Sofia" med oss för andra gången detta dygn. Efter giget
skildes vi åt efter en veckas kuskande. Familjen RenSund såg ut som något
en flyktingförläggning skulle nobba när dom stod utanför Mosebackes port
runt ett berg av plastkassar, spadar, stensamlingar och ryggsäckar, Guran
linkade runt som Quasimodo och Rothstein höll på att somna stående på
stället. Denna orkester består av idel seriefigurer and I love it!
Själv stannade jag kvar ett tag och umgicks med bekanta. Thorstein Bergman
och jag bestämde att vi skulle träffas snart och sitta en hel kväll och
gnälla ("sundströmma") hemma hos någon av oss. Träffade Mosebackes nya
ägare som verkar vara bra grabbar. Sedan gick jag, Sara och min polare Tina
på Fyra Knop för att äta crepes akompanjerade av två idioter som var
imponerande odrägliga och pinsamma. Jag trodde inte såna människor fanns,
släng dig i väggen Percy Nilegård! Släntrade sedan hem och fann hela
balkongen belamrad med Schweiziska flaggor och ballonger. Det är Schweizisk
nationaldag, och Qina, Philip och Zibil har tillbringat kvällen med att
snacka gökur och kasta ost. Allt är värt att fira, men jag ville bara sova
- en vilja som verkställdes.

Måndag 2/8 och tisdag 3/8
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....

Onsdag 4/8
Besökte Gröna Lund för att bevittna Carl-Einar Häckners varité som var
alldeles förträfflig. På vägen därifrån lockades vi in på Tyrol av en
riktig tysk umpa-orkester med lederhosen och allt (allt = tämligen fetlagt
tubaspelare med mustasch)! Dylika kuturevenemang blir endast kompletta med
hjälp av öl i enliters-stop, så vi såg till att komplettera evenemanget i
fråga. Kom på att Lasse Bax fyllde 40 denna dag och firade det hela med att
städa hos kaninen och titta på luftballonger.

Torsdag 5/8
En stor dag. Hammarbys hockeylag spelar sin första träningsmatch, denna
gång står AIK för motståndet. Traditionell samling på Lilla Harem för
avfärd mot Hovet och våran gubbhylla. Bajen förnedrar och kölhalar råttorna
efter noter och slutresultatet blir hela 8-2! Firar det hela med att gå
till a-lags-syltan inne på Södra Station där vi gör vårat bästa för att
smälta in i omgivningen, något vi kan triumfera med runt stängningsdags.

Fredag 6/8
Vägen mot Sävsjö befolkas en dag i förväg av kräftfiskarkommandot (Guran,
Johan, Grunnér & Qina) som tagit på sig den heroiska uppgiften att fånga
råvaror till morgondagens kombinerade konsert och kräftskiva. Grunnér
förvandlar genast baksätet till "Jönshyttans punschveranda" där han och
Guran hann "provsmaka" färdigt ett rejält helrör Facile-pusch innan
expeditionen nådde baslägret i Sävsjö-festivalen, en MYCKET gemytlig
festival skall tilläggas. Festivalgeneral Pelle Nöjd med fru Kerstin
ställde både sommarstuga, båt, redskap och kräftsjö till vårat förfogande
och kvällen gick åt till att agna och sätta ut kräftburar. För eran
rännstensunge till dagboksförfattare är det första gången i livet chansen
uppenbarar sig att fiska kräftor, och den är sedan länge efterlängtad.
Efter en nattlig diskussion med Grunnér om Bosse Högberg-mustascher,
bokningsbolag och bristen på korkskruv i Leatherman-knivar intas vertikal
ställning.

Lördag 7/8
"Commando Cancer" är uppe med tuppen och vittjar kräftburarna med savande
handflator. Fångsten räknas till 24 djur, 3 av dom döps till Tyson, Alf
Svensson och Bildt. Den rara värdfamiljen har veckan innan fångat
ytterligare 70 kräftor åt oss. Vi hinner med en expedition till stan för
att inhandla pilsner, krondill och salt till kräftkok. Undertecknad får
plocka fram sadisten i sig och kasta ner Alf Svensson, Bildt och dom andra
i kokande porter. Resultatet blev lyckat. Till och med Bildt blev röd! Ner
till festivalen för att möta upp med dom andra Skurkarna. Dagens
dragplåster är vi och "han med vattenkannan" (Gävle-Höglund). Skurkarna har
två loger: en vanlig loge och en komplett bowlinghall möblerad med öl!
Guran försöker besegra sin onda rygg med några serier bowling mot
undertecknad men förlorar mot båda två.
Spelningen blir kanonskojig! Bästa insatsen gör bartendrarna (Qina och den
lokala hjälten Sture, 70) som stundtals helt stjäl showen och nästan välter
Jens keyboard-podie med sin tok-dans. Efter spelningen blir det ännu mera
bowling innan färden ställs mot Vrigstads Gästgivaregård där kräftskivan
skall gå av stapeln. Partajet blir en sen, glad och högljudd tillställning
där tal och hurranden för allt och alla (särskilt för ljudteknikern Krille,
som gjort sin första spelning med oss, och Donatello som gjort sin sista)
avbröt varandra. Winnerbäck kommer sent, då han "läst dikter" av lokal
karaktär. Festprissepriset delas av Rothstein och Karin, som blev
"tröttast" av alla. "Dagens Idol" blev utan tvekan den fantastiske Sture!
Från allas våra vägnar vill jag tacka dom rara festivalarrangörerna som
bjudit oss på en fantastisk helg!

Söndag 8/8
Vrigstad värdshus har klagomål på det festande sällskapet som varit
högljudda och "lämnat spår" efter sig lite varstans i hotellkorridoren. Vi
känner oss som ett riktigt rockband och säger åt dom att skicka räkningen
till Donatello, herregud så överraskad han kommer att bli! De bleka
spillror som kallas Skurkarrna packar sig in i repektive fordon. Johan,
Qina och Stefan "Paketavdelningen" Lilja rullar mot Stockholm via insjöar
och loppmarknader för att påbörja slutet av denna fantastiska sommar med
start nu på onsdag 11/8. Rune har rätt, rocken ÄR hård mot dom hårda!

                  ...som Rothstein säger - may the fårs be with you!
                                                JOHANSSON   

UPPDATERAD BARINVENTERING & VARUDEKLARATION   990809

Köping: Lingonvodka
            Baren inte färdig ännu

Hultsfred: Åsö Pors.
               I baren: Romdrinkar & öl
               Bartender: PK

Surahammar: Tequila / Polsk Vodka
                     Baren: öl & teqiula
                     Bartender: bandet, Tuna

Eskilstuna: Bacardi (kulturmord!)
                 Scenutrymmet tillät ingen bar

Falkenberg: Hallands Fläder
                  Scenutrymmet tillät ingen bar

Kristianstad: Skåne.
                    I baren:Rom, tequila, cider & öl
                    Bartender: Mulle

Västervik: Östgöta sädes.
                Scenutrymmet tillät ingen bar

Arvika: Linie akvavit.
           I baren:Öl & cider
           Bartendrar: hela bandet

Malmö: Gammeldansk.
            I baren: Öl, flädercider
            Bartendrar: bandet(?)

Göteborg: Ålborg Dill (Johan spydde)
               I baren: Öl, cider, Irish coffee
               Bartendrar: Mr Soul, Tinas brorsa, PK

Sundsvall: Gammeldansk, Saras födelsedagsbål
                Scenutrymmet tillät ingen bar

Östersund: Jarzeebiak (polsk rönnbärsvodka)
                 I baren: Rom & gindrinkar, öl, cider
                 Bartendrar: Jocke Ericsson (Nomads) & Robban Hellacopter

Mosebacke, Stockholm: Blandade restslattar, allmän dekandens

Sävsjö: Skogsstjärnan
            I baren: Öl, cider, Jameson
            Bartendrar: Swingin´ Qina & Shakin´ Sture

                    
                                Sambandscentralen & Kontrollenheten

Singelomröstning 990801, mellan Gävle och Stockholm.
Jurumedlemmar: Stefan, Vanja, Miranda, Johansson, Karin, Qina, Philip + två
passiva "deltagare": Magic & Josef

Promillehalt: Tvärvitt, alternativt "på nergång", alternativt "på nergång
men uppenbar" (Stefan, Josef & Magic)

1. Bonnie S:t Claire - Waikiki Man
   29+
2. Tom Jones - Try a little tenderness
   29
3. Peter Holm - Jag gillar allt men...
     23+
4. Anna-Lisa Ingemansson - Midsommarnatt                              
23
5. Elvis Presley - Ain´t that loving you baby
 22+++
6. Anna-Lena Löfgren - Sommaren det hände                             
22+
7. Peter Holm - My prayer
      22
8. Lasse Wallin (dragspel) - På alerten
  20
9. Anders Eriksson - O, jag vill till himlen
   17
10. Bruno Winzell - La novia
      16

Kommentar: Då Philip ingick i panelen, och resten av juryn är noviser på
switzerdütsch hölls alla kommentarer på engelska, något som juryns yngre
deltagare (Mairanda, Vanja och Philip) klarade briljant. Det äldre gardet
hade dock svårare att specificera sina gruvliga straff för vissa av
singlarnas upphovsmän på detta modersmål, så det blev en snällare
omröstning än vanligt. Denna singelomröstnings stora glädjespridare var
Miranda som delade ut hela 39 poäng! Fogsvans-priset går idag till Qina
"jag har ingen humor" Hermansson, som i någon slags kronisk PMS bara surade
ur sig 23 poäng, och till Josef&Magic som sov hela tiden. Noteras kan också
att Vanja och Johan delar samma djupa beundran för Peter Holm, och att
Miranda var den enda som var generös nog att dela ut 5 poäng till Bruno
Winzell

/Don A. Tell

23 o bla blabnla aha här drog etype förbi logen.Han är nog rättt ok egentligen,men nåt gör att man inte morsar,massmedia har gjort att alla artister är rädda för varann på nåt vis.N¨n jävla stockholmsnoja,morsar jag på dej är jag torsk liksom.
Yran är en jävligt bra festival men ändå denna trista noja melan folk.
Jag förlåter Winnerbäck för hans uttallanden i pressen,jag skiter i vad det står.Jag förlåter Johan ochså.Frid över jorden.Han o jag har hanterat Peter manson wahlbeck å det lämpligaste sätt
och han kommer att va perfekt som guest artist ikväll.Ullared va säjs om det?Dessutom The PreZ på sofia dansar  gogo dessutom samt hellstrand med lilla kukken blå,en låt som alltså handlar om en fågel you know.Jag tänker körta på med dileva love o sånt i kvääl...
SUNDSTRÖM/jesus

990731 kl23.12_
Vi är ovanligt nerviga och stressiga, sitter och småbits i loge nr 1 och väntar  på transport till scenen femti meter härifrån. aRRock! Jag är trött som fan det kan bli ett bra gig när det är så. Nån har tagit fel på Stefan och Svante Thuresson. Stefan hämnades med att skriva autograf i Lars Winnerbecks namn. Steffe vill skriva nu,

Sara

990731 kl14.05
Den administrativa kvarnen i Skurkarnas sambandscentral mal långsamt men stadigt mot total kontroll. Gårdagkvällen var tänkt att att ägnas åt festivalbesök, men er man i förvaltningen blev inte ledig förrän 23.30. Sprang ut för att se THE FACER och fick uppleva årets hittills skojigaste och bästa konsert! Nittiotalets bästa band kom i elfte timmen, men när dom väl kom var dom desto bättre! The Facer regerar! Missa dom för guds skull inte ifall ni har chansen att se dom. A splendid time is garantied for all!
Såg några låtar med di Leva från hotellfönstret åxå. Rätt bra, men varför springa benen av sig för "Gävle-Jesus" när man har pastor Kjell Höglund i bandet? Han är ju mer di Leva än originalet, dessutom helt naturligt och utan att göra affär av det - ja, rentav utan att ens själv veta om det! Finns det någon här i världen som ger kosmos ett ansikte så är det våran "Västerås-Dracula". 
Idag skall det komponeras låtlistor, repas, styras upp praktiska detaljer, jagas folk och andra humle-och-dumlerier. Vi skall upp och spela efter president Ljusbergs årliga tal för republiken, och först när man är här inser man hur stort det är. Jag tror inte att någon av oss nånsin spelat för så mycket folk som vi kommer göra ikväll. Lite positiv nervositet och taggning kan tydligt kännas i truppen. Jag och Sundström fick ur oss våran genom ett litet uppträde vid den alltför sena frukosten. Jag tror att det är skönt för oss bägge att vi har varandra att clasha med ibland. Vi vet att vi genast blir sams igen efter några högljudda haranger, och dessutom har vi nästan alltid kommit nånstans när röstläget sänks. Det vore mycket värre om man höll masken och sket i att lösa eventuella problem. Stefan och jag dissar varandra mycket här i dagboken (också), men det görs alltid med glimten i ögat. En   riktig vän vågar man käfta med, och Stefan är en. Jag blir till och med charmerad av hans hopplösa sidor, och hoppas att han står ut med mina.
Däremot tror jag Winnerbäck ljuger när han säger att en tidning hittat på allt det där han sagt om Kjell & Stefan. Bara för att Steffe knappt säljer en platta och att Kjell sjunger surt som en citronlåda finns det väl ingen anledning för honom att springa och tjalla om det i tidningarna. Det visar väl tydligt vilken stöddig attityd den osnutna lilla divan håller  mot oss andra - vilket i sin tur gör Karin så knäckt att hon periodvis är i princip okommunikabel av orsaker man inte kan nämna här, för det skulle verkligen vara skit-taskigt mot Karin...och man vill ju inte hänga ut sina polare som en annan Winnerbäck!
Just nu spelar E-Type, och när man ändå är på det humöret kan man ju passa på att konstatera att jag visserligen inte skulle vilja vara en disco-viking men att det skulle vara ganska bekvämt om en tjej med stora tuttar sjöng åt en!...och att säga nånting annat om Eva Dahlgren än att hon är bra mycket skojigare live än på skiva törs jag inte, för då får jag både Sundström och allt som anses kulturellt i ett dreglande drev bakom mig.
Mixer-Rune har tydligen varit ute och fiskat hela natten och Grunnér tog sig en välförtjänt rotblöta igår, dock utan att bestiga någon   volvo-combi denna gång. Guran har åter konstaterat att man inte kan supa bort ryggont. Vanja och Mirran är tillbaks i laguppställningen, det kändes tomt utan dom. Rothsteins solbrillor gick sönder i morse när vi gomorronkramades. Sara gjorde entré utvilad och såg ut som en ros. Qina är här med sin schweiziska gudson Philip, trångt på enkelrummet men väldigt trevligt...och ikväll får vi spela på Sveriges utan konkurrens skojigaste festival. Livet är underbart!...men nu måste kvällens låtlista göras. Ha det!
                                 Johansson                                                

31 juli 1999 kl 12.35
För första gången i Östersund. Oerhört trevlig festival verkar det vara. Jag har sett Sahara Hotnights och Dilba, dom var skitbra. Missade The Facer. PINSAMT! Väldigt vackert är det här och väldigt sent blev det igår kväll. Det var skönt att ha en dag ledig. Nu tror jag att alla kommer vara vrålpeppade ikväll.
Har läst en tidningsartikel om att jag säger att jag säljer bättre än Stefan S. (vilket jag inte gör) och att Kjelle inte kan ta en ren ton (vilket han kan). Det stämmer inte. Det var han som sa, alltså journalisten, inte jag. Men nu får jag gå här och skämmas inför mina kamrater och vänta på stryk. "Winnerbäck kör över Sundström"! Jag förstår mig inte på journalister. Kan ingen köra över dom?
Snart ska vi träffa Staffan Hellstrand och Peter Wahlbeck och repa lite inför deras gästspel ikväll. Det blir nog kul. Nu ska jag ut i Östersundssolen och ha det skönt och se avspänd ut. Vi hörs.
Lasse Winterdäck

_{990730  kl 13.02}

_{Framme i Östersund, det  känns härligt att vara på favoritfestivalen. Ledig dag idag - härligt! Här har jag dessutom politisk asyl sedan några år. LEVE REPUBLIKEN!!!}

             _{J.G. Johansson (musikalisk mentor åt shamanen i Jämrlands Regering}

Allla bara ljuger.Speciellt Johan.Han älskar att va hitler.han e dum.

Nu ska vi träffa våra barn.Skurkarna är inte nåt band om inte vanja o miranda e med

Skurkarnas enda rocknrollkung/Sundström

990730 kl09.05

Nästan hela familjen sitter nu i kalasbussen på väg mot Östersund och fisketur. Det är en bragd att alla släpat sej upp såhär mitt i natten och bevisar verkligen att vi gör vadsomhelst för att få ha roligt. Jag har inte något bra huvud idag, det är alla dom andras fel som bjöd på födelsedagsdrinkar i stor mängd.

Vi passerar just Skallböle.

Sundsvallspelningen var lite annorlunda. Gratisgig sponsrat av kommunen och fullt av gräsmattesittande och stillsam publik. Karin blev provocerad av att det inte gick att stagediva. Vi lyckades få alla upp ur picknickpositionerna iallafall, och på slutet dansades det glatt både på och framför scenen.

Jag måste passa på att tacka alla för danska solrosor, helt otroliga, de vackraste blommor jag sett tror jag, och fina presenter. Björn Rothstein hade blivit utskickad för att välja och hittat väldigt fina underkläder. Han lyckades pricka in min BHstorlek bättre än jag själv brukar göra! Himmelsgrått och spetsar, mycket vackert.

Nu skrålar alla "Jag mötte mitt öde i Stöde" för vi passerar precis,ja just det.

Karin och jag fick våra hemliga drömmar uppfyllda i Göteborg när vi för första gången slängde oss ut i publiken i en härlig scendykning. Steffe blev svartsjuk och ville veta om någon hade tallat på Karin, men så var det inte, där missade ni era chanser göteborgare.

Resan från Göteborg var skön, det kändes bra att åka iväg direkt efter spelningen, synd bara att man inte hann se Blå Tåget så mycket. Vår buss var Jens, Lasse Karin Stefan Björn Grunnér och jag, och kvällens tema var Sex och Samlevnad. Vi fick veta allt vi behövde om Stefan och Karins erotiska liv och Lasse Winnerbäcks debut.

Nu får nån annan skriva, hej på er

Sara

990729 kl23.10

Tokfest på rum 107, Hotel Prize, Sundsvall. Guran, Rothstein, Jens, Grunnér, Magic, Josef, Rune, Donatello(tyvärr inte BAX), Winnerbäck, Kjell & Sara har klämt sig in i ett 9 kvatrats hotellcell. Snart skall vi gå på Skeppbron och rulla hatt. Här har brätterna på alla hattar nötts ut. Guran känner sig förföljd. Dom som dristades med att skruva av benen på Gurans säng, bädda säck i översängen, och djävlas överhuvudtaget (med andra ord - Magic) skall gå ett djävulskt straff tillmötes. Rune tycker att rocken är hård mot dom hårda. Donatello anser att homosexuell kärlek kan åxå vara fint, något han skall bevisa för Johansson via en knallhård femsetare i den extremt fysiska idrotten "rövpolo". Sid Vicious was a wimp who couldn´t take his drugs...Jens meddelar att han har plåstrat om Guran nu. Johansson meddelar att Jens är en hjälte. Rune undrar om någon har en slatt öl. Donatello meddelar att vi skall ha ett rockfritt drogparty. Johansson meddelar att livet är underbart, men är sansad nog att inse att något är monumentalt fel när man delar rum med en djurgårdare och trivs. Jag hatar blås. säger Guran. Alla andra meddelar att dom hatar blås i allmänhet, och Gurans blås i synnerhet. Kreativitetsflötet måste härmed stoppas! Cigarrerna är med. 

1.2.3...nu gick vi!

                 The Shakin´ SKURKARNA!!!

990729 Sundsvalls inlopp E4:an söderifrån.

Med risk för att slås medveslös av delar av lokalbefolkningen medelst tomma moonshine-krus har jag tagit på mig den smärtsamma uppgiften att meddela det som var seende människa enkelt kan konstatera: nämligen att vyn när man närmar sig staden Sundsvall är kriminellt ful! Gigantiska kilometerlånga skitiga fabriker som spyr ur sig rök ur skorstenar stora som ett dussin oljecisterner staplade på  varandra. Finns det något skönhetsråd här i Sundsvall har det bevisligen blivit rejält kölhalat! Donatello hävdar med bestämdhet att det är den fulaste utsikten i hela världen, jag nöjer mig med skandinavien, det  finns antagligen någon kolhåla i England som trot´ om ni vill ser etter värre ut.

Klarar man pärsen som inresan innebär kommer man till själva staden, och se då blir det genast mycket mycket trevligare. Härifrån har jag många trevliga minnen och bekanta, dessutom är det Qinas morfarsfar som ritat dom centrala delarna av staden efter den stora branden. Min låt "Josef & Maria" utspelar sig i Sundsvall, och har man lokalkännedom eller en stadskarta kan man faktiskt "gå" låten.

Tyvärr får vi inte bo på mitt favorithotell Ritz idag. Där finns det ett hörnrum med balkong ut mot stora torget som jag alltid försöker lägga vantarna på. Då kan man stå där på lediga stunder och hålla högljudda brandtal på improviserad tyska. Jag har faktiskt samlat stora och entusiastiska skaror där ett par gånger som verkat gilla och förstå mina politiska utläggningar på främmande språk. Det skulle vara kul att träffa någon av dom så att man kunde få förklarat för sig vad man egentligen tycker.

Rune har nu landat med bussen framför dagens scen, som ser något underdimensionerad ut för våran stora skara. Stadsplanen är uppenbarligen underdimensionerad för själva Rune som just  haft ett riktigt showcase i konsten att ignorera enkelriktningar. Krasst ekonomiskt sett måste vi ha tjänat en mindre förmögenhet i dom böter vi inte fått, så om bara Rune kör konsekvent kan vi känna oss rika innan turnén är klar. Just nu lastas och lossas utrustningen ut ur bussen, och om jag bara skriver lite till och ser riktigt upptagen ut är dom tyngsta lådorna redan urpackade innan man hinner skriva GOOD EVENING MEDELPAD!!!...jajamensan, hejdå!

          Johan Georg Johansson, musik-konsult-konsult

Nånstans mellan Söderhamn och Sundsvall, torsdag em

Kära dagbok, nu tänkter jag få rapportera hu de dagliga singeltävlingarna har utfallit. Tyvärr är protokollet från nedresan inlåst i min packning men här kommer de två senaste:

Plats: nattkörning efter Göteborgsgiget på väg mot övernattning i ÖrebroUND

Jurymedlemmar: alla vi i gladbussen, dvs: Rune, Guran, Johan, Rothstein, Magic, Kjell, Josef och undertecknad.

Promellihalt: hög

1. Gunnar Wiklund, "Vandra vidare"                     35p
2. Gunnar Wiklund, "Man ska visa lite ömhet...    31p
3. Schytts, "Vad har du under blusen Rut?"           29p
4. Hemliga Sjuan, "Om ni vill ha bråk"                     27p
5. Per och Ulf Lindquist, "Den lilla åsnan"               24p
6. Inger Juel, "Tro mig"                                             22p+
7. Anna Lena, "Ditt stängda hjärtas port"              22p-
8. Bruno Wintzell, "Linda"                                         21p
9. Lil Malmquist, "Trist story"                                    14p
10. Ray Adams, "Ensamhet"                                     13p

Som synes en riktig storslam för gamla Gunnar! Jag har dessutom instiftat ett hederspris till de jurymedlemmar som utmärker sig på olika sätt. "Dagens fogsvans" går till den som sågat det mesta och alltså delat ut minst antal poäng, i det här fallet Josef, och "dagens sol" går till den som spritt allmän positivism och följdaktligen delat ut flest poäng. I natt vann Guran.

Plats: på väg till Sundsvall

Jurymedlemmar: Vi i samma gamla glada buss, se ovan.

Promillehalt: försummbar"

1. Anna-Lisa Magnusson, "Då väntar jag vid vägarna"  38p
2. Owe Thörnquist, "Auktionsrock"                                    30p
3. Bonny St. Claire, "Waikiki Man"                                       29p
4. Lil Malmquist, "Säterjäntans lördag"                              25p
5. Anthony Quinn, "I love you"                                            20p
6. Gunnar Wiklund, "Vad har jag kvar?"                            17p
7. Vinden vänder, "Arbetslös"                                             15p
8. Valle Kapell, "Säg förlåt lilla fröken..."                           14p
9. Ann-Louise Hansson, " Napoli"                                       11p
10. Christer Lindarw, "Slavinnan"                                        9p

Ett smått sensasionellt resultat av Anna-Lisa med suveräna 38 av 40 poäng! Notera också att Gunnar Wiklund kom på en föga smickrande sjätteplats! Shape up Gunnar, tycker vi i sekretariatet! "Dagens fogsvans gick även denna gång till musikhataren Josef medans "dagens sol"-priset gick till allas vår glädjespridare Johan.

Vad gäller gigen kände jag mig lite ringrostig i Malmö efter 10 dagars semester, även om publiken var helt suverän. Däremot tyckte jag att GBG var kanske den roligaste spelningen hittills som dessutom kröntes av en monumental bussfest på väg till Örebro på natten... Känns skönt att det är några dar kvar och att man inte behöver åka hem när man börjar bli varm i kläderna.

För övrigt kan jag meddela att Guran släpar omkring på ett portabelt TV-shopsgym (Vad tänker han göra med det?!?) och att vår gode Hauptbahnfürer, Johan Johansson, nu på allvar utmanar Kjell om mästartiteln i "sovaminstpåturnén"-mästerskapet!

Nä, nu börjar vi närma oss Sundsvall. Dags att sluta...

Vid protokollet: Don A. Tello

On the road, typ Laxå 990729  02:47

Johanssons nattrapport: I måndags gjorde jag och Sundström en relativt kinky spelning på bryggan i Simpnäs, som ligger långt ut i roslagen. En samling på 300 människor varav sommargäster utgjorde majoriteten och en och annan "österman" minoriteten. Jag trodde att det skulle vara c:a 5 mil dit men det visade sig vara 13. När sedan Sundström skall hem till sin lätt nazistiska landsbygd på andra sidan spenaten blev det mycket och sent körabilande för undertecknad. Själva spelningen var väldigt skojig och hade kaosfaktor 110% ungefär. Stefan är en fröjd att spela med vid såna tillfällen, för vi har precis samma attityd - det finns ingenting som heter göra bort sig. Efter två helt orepade set åkte vi därifrån nöjda och glada. Sedan blev det 2 1/2 timmars sömn  för min del innan det var dax att åka till Malmö med Skurkarna. På resan ner hade våran buss (jag, Sara,   Rothstein, Kjell, Josef och Donatello) en trevlig singelomröstning (sekreterare Donatello lämnar kompletta röstresultat senare), men det klassiska lunch-haket i Mjölby hade semesterstängt så det blev ett fjoll-fik istället (ett sådant som har det dåliga omdömet att kränga förhatliga pajer och sallader och tjafs, när det gäller fik är jag militant fundamentalist).

Vi kom smidigt fram klockan fyra och fick coola på hotellet nån timme före soundcheck. Guran, Rune och Grunnér anslöt från en   massa olika landsorter. Kvällens spelning på KB spelades in för liveplatta av Gabrielsson och Granberg så vi passade på att spela länge. Drygt tre timmar måste det ha blivit, och både vi, publik och monitortekniker imponerade genom att orka med det hela. Sedan var i alla fall herr kapellmästare bra mosig och umgicks alltför kort tid med Jocke, Ditte och Conny och dom andra vännerna i Malmö som man blir så glad när man träffar. Glömde både tofflor och cd-plattor i logen och vinglade hem i en taxi. Väl på hotellet dök Guran, Kjell och Rune upp och lurade med mig och Donatello på en hel massa dåligheter.

Nu är vi framme vid vårat tillfälliga hem i Örebro så fortsättning följer..Såja, installerad på hotell..var var vi?...jo! Efter två stadiga timmars sömn släpade sig en till det inre nittioårig människospillra upp för att fukostera, tömma bilen på smurfar (hej på er) och hämta resten av partajfalangen för dagen (Kjell, Guran, Rune, Magic, Josef, Donatello, jag och en gotlänning) och transportera densamma till Helsingborg för lite turande. Efter en "smörrebrödölågammeldanskfrukost" blev stämningen fryntlig och vi hurrade och sjöng lovsånger för och om våran djupt älskade ägare, guru och livsledsagare S:t Stefan Lilja.

Sedan blev det inköp av hojtarolja till baren och solrosor till Sara, varpå dom dammande halsarna botades på lokal med ytterligare en frukost, fast utan smörrebröd. På hemresan "åt" vi lunch som mest liknade en smörrebrödslös frukost. Därpå förde oss Rune mot Göteborg och kvällens pajaserier på Trädgårn.

Sundström har lånat en videokamera som han håller på med så fort han har en stund över från fikande, gnällande och rökande. Ibland kombinerar han rentav samtliga dessa aktiviteter, snacka om simultanförmåga! Själv hade jag det tvivelaktiga nöjet att som bandhitler försöka förmå "Kompost-Jagger" glänsa lite mindre ofta med sin simultanförmåga att banka på sin mikrofon med tamburin samtidigt som han har den i munnen och tjuter. Detta är tydligen en konstform Steffo anser vara en viktig ingrediens, ja, kanske rentav själva grundbulten i vår konsertverksamhet, så han blev lite sur på mej. Men han har fått både nya gummistövlar och ny spade, så det går nog över snabbt - dessutom får Stefan känna sig artistiskt kränkt - vilket han gillar, och jag vet att jag har rätt - vilket jag är tämligen van vid. 

Kvällen på Trädgårn delas med Blå Tåget. Skönt att det finns ett och annat band som får oss att framstå som teenyboppers. Både jag och Stefan är stora beundrare av Tåget så det är alltid kul dom gånger man får chans att se och möta dom. Vi åt tillsammans allihop och hade en rolig diskussion om "AB Traktors" förehavanden, alternativt brister på sådana. Tyvärr kunde vi inte se Blå Tåget särskilt länge då våra bussar packas och körs till Örebro direkt efter gig.

Våran spelning verkar ha gått bra. Själv hörde jag inte så mycket mer än min gitarr, som rent ljudmässigt var en härdsmälta. Gabrielsson och Granberg var jättenöjda med inspelningen efteråt i alla fall, så i det stora hela var det nog en bra konsert eländesgitarren till trots. Förmodligen så har vi liveplattan fördiginspelad i och med ikväll.

Sara har köpt någon slags arméväst som klär henne strålande!...och lika vacker var hon igår i sin blommiga klänning. Lycklig den som får stå bredvid på en scen och bumpa med en sådan begåvad, stilig och skojig människa, och det är ju just vad jag får ju! Dessutom fyller hon 35 idag 29/7, och härom underrättad publik beordras att komma med rosenblad och väldoftande oljor, samt att hurra och sjunga hallelujasviter för denna fantastiska dam, som endast överträffas av hennes eminenta bokare Stefan Lilja, som är en direkt gudsavbild fast bättre!

Hurra för bägge två! Går jag och lägger mig nu får jag sova två timmar i natt, men är livet bara trevligt behöver och vill man inte sova så mycket, men nu så! Godnattellermorgon!

                 eran trötta rapportör: Johansson

Nu har jag byggt klart min lilla damm.Den är befolkad av en padda.

Det är vad jag sysslat med sen vi kom hem från Arvika.

Sen stod det i Expressen om min skaparkris.Jag har ingen jävla kris,jag vill bara bygga en damm.Sen babblade jag ju massor i fyllan på nåt vis,om att jag är på väg ut o det,men va fan är ut och vad är in?

Jag ska inte lägga av att lira,om nu nån undrar.

Eder

Sundström

Blekinge 990722

Befinner mej i Blekinge, närmare bestämt Ellestad Sandvik, Karlshamn där jag slickar såren efter det hårda turnélivet med skurkarna och annat vikarierande löst folk.
Min rygg gick av nånstans i höjd med Västervik eller noga räknat i höjd med där ryggen övergår till att bli arschle. Det värker och molar och jag ska villigt erkänna att jag nog inte var till någon större nytta förra svängen; alltså Västervik och Arvika. Förlåt alla medmusikanter om jag var alltför gnällig. Synd att jag inte var på festhumör när vi besökte två sådan trevliga festivaler. På Västerviks lasarett bjöds jag på en ordentilig undersökning med rövpet och allt innan man stack en ordentlig hästspruta fylld med voltaren i baken på mej och Arvika kunde erbjuda en lidande saxofonist en trevliga stunds massage på backstageområdet. Eftetrsom jag var tungt medicinerad var jag förbjuden att delta i våra sedvanliga snapsorgier, men jag lovar att reparera detta när vi nästa vecka ska besöka Malmö, Göteborg, Sundsvall och Östersund. Jag måste till våra nytillkomna läsare även berätta om att vi har en vikarieande basist med nu när LASSE BAX har fått förhinder. Och som ni märker här på dagboksidan är det en tyst och försynt trevlig ung(enligt honom själv) man, som dessutom spelar bas som en riktig skurk. Det är väldigt trevligt att ha dej med Rickard Don A Tello! Du är precis som Bax en sån där hyvens prick som aldrig skulle ha en tanke på att sätta sej upp mot sin bokare och tillfällige ägare.Jag längtar redan nu efter er allihopa, och lovar att jag ska vara i bättre skick på tisdag i Malmö. Väl mött allihop!!!

mvh Guran

Hej alla! Det är nu tisdag och jag börjar hämta mig efter spelandet och
festandet som tog tillfälligt avbrott i lördags morse. Den här turnén borde
ha monopol på namnet Kalasturnén. När det handlar om kalas har mesar som
Thåström och Weeping Willows  inget att komma med gentemot giganter som vår
Kjell Höglund, mannen som aldrig sover.
Det var en spännande helg igen. Allt flyter ihop som i en dimma men jag tror
det var Västervik och visfestival. Studsade runt mer än vanligt på scen och
fick träningsvärk av nåt nytt megatics . Donatello och jag kom överens om
att ordna en alkoholmätare för att skilja de två turnébussarna åt, den s.k.
familjebussen kontra partybussen.Partybussen får inte äntras om man inte
ligger över 2 ‰ Vi är alla anhängare av tysk ordnung och disciplin. Inte
minst K. Renberg som gav Björn Rothstein smisk på bara stjärten för att han
spelade Skakad i fel tempo. Jag tror tyvärr Björn kommer att göra om det...
Någon flicka har glömt sin jeansjacka i bussen. Hör av dig, den återfås mot
beskrivning. Noggrann beskrivning, den klädde mej bra.
Arvika festivalen var en väldigt mysig festival.Trevliga och prilliga
arrangörer,många udda saker som mekaniska tjurar och klättring på ölbackar
med säkerhetslina. Vår spelning sa de andra var avslagen i jämförelse men
jag tyckte om den, kände mig lite PMS sådär och njöt av att spela över alla
Johans solon. Har flyttat min förstärkare bort till honom för  att vi ska
höra varandra, och det enda han säger nu är att jag ska spela mindre, så det
slutar väl med att man får stå i baren med Sundström och spela maraccas. Jag
fick en avocadomarracca i present av hr Kapellmeister , gissar att budskapet
lyder "Använd den!"  - Det gör mej i ochförsej ingenting, marracaz har
alltid varit ett av mina absoluta favoritinstrument. Det verkar vara så för
alla i bandet förresten. 
På kvällen efter konserten dansade ungarna och jag limbo borta på
backstagebaren.  Det är väldigt trevligt att ha med dom på turné, det är två
riktiga partyprinsessor, och dessutom sköter de hela vår merchandising.
Miranda är den enda som skulle kunna ge Kjell Höglund en rejäl match när det
gäller att aldrig gå och lägga sig.
 Helgen innan denna då Sverige slog värmerekord hade vi en härlig hemresa
från Kristianstad i en buss som gjorde max 60 i uppförsbackarna. Karin fick
smala ögon när långtradarjävlarna KÖRDE OM HENNE!. Hemresan tog 12 timmar
men räddades helt av  att barnen fick oss att göra två rejäla badstopp, med
hyra av trampbåt och allt.Alla söta flickor längs vägarna som stod och sålde
jordgubbar ska också ha tack.
Vi återkommer nyduschade och friska till Malmö 27 juli.  Vänta med spänning.
Sara

Enskede 20/7

Jaha, då var man hemma igen. Två kul spelningar med en riktig höjdare på Västerviksfestivalen som bästa minne. På Arvikafestivalen hände dock något lustigt: Under "Jag hör hur de ligger..." lyckades alla 11 i bandet spela fel samtidigt utom jag som spelade rätt! Sen har de fegisarna mage att påstå att det var jag som spelade fel!! Ynkligt tycker jag!!! För övrigt var Sahara Hotnights klart tuffaste bandet på den festivalen...

Eder utsände vid fronten

Don A. Tello

Enskede en liten stund efter förra gången

Vill bara säga att Johans rapport inte är helt adekvat. De första smädelserna mot undertecknad föll faktiskt inte förrän efter närmare 100 meters bilfärd. Dessutom företogs bilfärden i tät innerstadstrafik (ni vet, så där tät som innerstadstrafik bara kan vara en lördag i Arvika...), så i tid räknat pratar vi nog nästan 30 sekunder! Håller för övrigt, liksom Sundström, på att odla mina vaxproppar. Blir ett helvete att höra min monitor på scen men jag slipper åtminstone höra Gurans infantila kommentarer (Är han avundsjuk på min ungdomliga vitalitet?!?) och i det här gänget är det nog att föredra...För övrigt vill jag bara säga att jag dementerar allt och att min manager kommer höra av sig till RMP...

Harmset

Don A. Tello

Stockholm 990719

Revision och teorier om skurkarnas gå-på-scenen-snapsar:

Köping: Lingonvodka
Hultsfred: Åsö Pors. Romdrinkar & öl i scen-baren (bartender PK)
Surahammar: Tequila / Polsk Vodka
Eskilstuna: Bacardi (kulturmord!)
Falkenberg: Hallands Fläder
Kristianstad: Skåne. Rom, tequila, cider & öl i scen-baren (bartender: Mulle)
Västervik: Östgöta sädes
Arvika: Linie akvavit. Öl & cider i baren (bartendrar: hela bandet)

till kommande konserter får man gärna lämna förslag på lokala snapsar till
Gurans gästbok, särskilt till Göteborg - finns det överhuvud taget någon
lokal snaps från Götet? I Malmö blir det väl Skåne igen...eller Ålborg
kanske, Taffel i Sundsvall, dunk eller något annat lokalt i Östersund.
Förslag önskas också på lokala destillat från Småland och Närke.

                                      med bästa välvilja
                     ställföreträdande Utskänkningsüberschturmbahnführer 

Södermalm 990717

Bravader, upptåg och nya lärdomar uppsnappade under helgen som var: Samling torsdag fm 7.30, ingen i sällskapet såg nyjoggad ut. ”Familjen Bra” (RenSund) hämtades som vanligt vid Slagstafärjan och sedan fort iväg. Vi kunde återigen konstatera att alla vägar inte bär till Västervik, i alla fall inte dom snabba. Det tar alltid längre tid att ta sig dit än man tror. Våran buss (jag, Rothstein, Sara, Grunnér och Donatello) hade i alla fall trevligt med en klassisk singeltävling. Vi har en liten plastgrammofon där vi spelar gamla singlar som sedan poängsätts. Den här dagen vann Jokkmokk-Jokkes ”Tjing tjong tjosit” tätt följd av ”Kom hit Fantomen” med Streaplers. Donatello köpte en rotting-anka fylld med jordgubbar längs vägen. Den döptes till Hansi för att hedra kvällens festival-general.
Väl framme i Västervik (på lokal dialekt: ”Oesteoeijk”) var det ett litet helvete att få Jens Leslie och Grunnérs ”låda med rubbet” in i ruinen. Det gick med hjälp av tapper scenpersonal. Sedan ett kärt återseende med Hasse, Tore och dom andra i den  trogna Västerviks-staben innan det var dags för soundcheck. Slottsruinen är det närmsta man kan komma ett vis-tempel, så jag och Sundström ”breddade verksamheten” med att soundchecka ”Anarchy in the UK” och ”Clash city rockers” i en tom ruin. Det kändes som att palla äpplen ungefär.
Guran kom med familjen direkt från Hjo och såg ut som ett långvårdspaket. Den stackars gamle mannen kördes till sjukhus för att lindra sin ryggvärk med lämplig hästspruta, och kvicknade till så pass att han kunde återuppta sin för stunden huvudsakliga verksamhet, som består i att mobba stackars Rickard Donatello.
Kvällen program, som förutom oss består av Lasse Demian och Wille Crafoord är utannonserad som ”ungdomskväll”. Har jag räknat rätt är snittåldern på scenen 38 år, så man får tacka för epitetet och passa på att känna sig som en genomsnittlig normalungdom en sista gång. Spelschemat messades därefter upp å det grundligaste. Eftersom både Demian och Wille uppträdde ensamma tyckte vi alla att det var smidigast ifall vi skurkar avslutade kvällen, det ansåg dock inte Willes manager, så schemat fick göras om i sista stund. Det innebär ett litet helvete för undertecknad, som därmed omedelbart ska meddela detta till 14 pers som är spridda för vinden.
Ruinen är fullknökad då Demian inleder kvällen på sitt sedvanligt mästerliga manér. Det är alltid en fröjd att se en artist med sådan kontroll och karisma som Lars-Emil. Respect man! Sedan var det våran tur och vi började med några nya akustiska låtar för att vänja publikens öron för vad som komma skulle, sedan gick allting på räls förutom att Lars ”Alzheimer” Winnerbäck glömde bort att spela på ett par låtar där han skulle varit med…men har är ju ung och har väl så mycket annat att tänka på. I sista extranumret slog jag i pur spelglädje sönder en gitarr igen, den andra för den här turnén. En till så har jag slagit personbästa! Det är ett vilt liv man lever som vis-artist, man kanske skulle söka jobb i Hellacopters så man fick varva ner lite. Efter denna urladdning var det Willes tur och jag tyckte lite synd om honom, det är ingen lätt uppgift att äntra en scen precis efter ett tolvmannaband, särskilt inte när det bara beror på ens eget bokningsfolks och managements korkade behov av prestige. Skulle vederbörande ägna sig åt väsentligheterna (m.a.o. bra betalt och mycket öl i logen) och lämna det konstnärliga åt konstnärerna skulle kvällen blivit ännu mera lyckad i allmänhet, och för Wille i synnerhet.
Crafoords pöjk är både duktig och begåvad, och styrde upp det hela på ett förnämligt sätt efter omständigheterna.
Efteråt var det partaj i ”logen” med alla inblandade tills jag gick utanför vårat område för att hälsa på kamrater ett tag, och sedan var det lögn att komma därifrån. Sensmoral: gå aldrig utanför ett backstageområde iklädd gul älg-kostym! Jag får ta och hitta en sån där snygg Zappa-jacka som Wille hade istället. Sedan var det klassisk eftersittning med festivalgänget, jag kom dit sent och blev inte så långvarig, men Kjell Höglund hade sedvanligt nattsudd och bräckte till och med serveringspersonalen. Bland skurkarna försöker nu alla att få dela hotellrum med Kjell, ety då får man i princip bo själv.
Nästa dag i det glamourfyllda artistlivet började 07.30 för alla utom Kjell som ”hade jour”. Josef, som igår erbjöd sig att köra bussen, är ”lite trött” efter ”ett glas vin till maten” i natt. Fraülein Renberg hoppar in och räddar situationen. Kosan styrs mot Arvika, en  40-mils-resa nästan bara på småvägar som tar sin lilla tid. Väl anlända gick det mesta relativt smidigt, Arvika har en trevlig festival med väldigt gullig personal som tar hand om en på ett hjärtligt sätt. Guran var bra mycket piggare denna dag, nånting som Donatello fick erfara med råge. Själva giget gick väl hyfsat (Guran var tvekade dock inte att poängtera att Donatello spelade fel på ett ställe)  men det är svårt för 5 artister att göra nånting vettigt på 45 minuter, det känns splittrat och frustrerande att spela så kort med den här samlingen. Eftersom vi spelade redan klockan fem var kvällen ledig till festivalbesök och partaj för alla utom Höglund som sov för första gången på hela turnén! Själv ägnade jag större delen av kvällen åt ciderkonsumtion och skitsnack med Donatello och Silence-folket som var där. Dom såg inte heller direkt nyjoggade ut, men bra mycket piggare är sist i Hultsfred. Efter att ha bevittnat en höjdarkonsert med Sahara Hotnights väntade jag och Sara solidariskt i en timme innan vi lyckades fixa sjuts hem åt den nyligen knäopererade Donatello, och därmed hörde vi större delen av Atatri Teenage Riot konsert. Ska jag vara ärlig så var något av det värsta jävla skit jag hört i hela mitt liv, men enligt tidningarnas recensenter tycker jag uppenbarligen fel.
Vaknade tidigt nästa morgon och begav mig ut för att göra Arvika. Hittade en ny gitarr som jag köpte i stället för den jag slog sönder i Västervik. Aldrig trodde jag att jag skulle spela på en värmländsk Epiphone Firebird, men så blev det. Träffade Bobba i Hellacopters i hotellrepan, dom skulle spela senare på kvällen men vi ska åka hem så det missar man tyvärr. Glömde fråga hur många gitarrer dom dängt sönder. Hemresan blev trevlig. Grunnér, Guran, Jens, Winnerbäck, Donatello och jag åker med ”den sena bussen”, dom andra tar ”den tidiga”  vi kommer hem samtidigt. Guran ligger och kvider i baksätet  ryggen har blivit värre igen  och efter cirka 15 meter kommer den första smädelsen med riktning Donatello. Efter en ståndsmässig lunch på McDonalds i Karlskoga (med liveband och allt!) blir det ny singelomröstning. Till och med Winnerbäck (som hatar min och Grunnérs musiksmak) är med,och för rentav protokollet! Resultatet av lördagens omröstning blev:

1.      STREAPLERS  Hej 91:an (25p)
2.      COWBOY-MELODIER  Take me to my boots and saddle (24p)
3.      UNDERJORDISKA KYRKAN I SOVJET  Våldsamt rasar livets             hav (18p)
4.      THE COCA-COLA JINGLE A GO-GO (18p)
5.      FRANK WESTEN  Lieben kann mann nur zu zwein(17p)
6.      KRÅKAN  Inga droger för oss(14p)
7.      THORE SKOGMAN  Jag gör aldrig en fluga förnär(13p)
8.      STEN & STANLEY  Vamos a la playa(13p)
9.      SIMON BREHM  Oj oj oj med en bleckplåtsmoj(12p)
10.     DRIFTERS  I natt ska jag bli hulk(4p)
…och efter urlastning av instrumenten åkte var och en till sitt. Tack för i helgen allihopa, och tack all publik! Nästa vecka har vi semester och efter den är det fullt ställ en vända till med början i Malmö 27/7. Be there or be square!
                                        Vid protokollet
                                      JOHAN JOHANSSON

På väg hem 990711

Enligt Jens passerar vi just nu Sveriges vackraste stad (Linköping). Tyvärr kan jag inte hålla med...

Eftersom hemfärden från Tivolirocken har visat sig vara världens segaste bussresa (matpaus blev till kaffepaus blev till museibesök bllev till loppmarknad blev till...zzzz....snark...) passar jag på att skriva nägra rader.

Gårdagsgiget började lite segt, åtminstone för mig, men utvecklade sig till en riktigt rolig spelning med kylspraysisade drinkar i scenbaren och glada artister på scen. En klassisk logesittning med alltför mycket öl hanns med innan vi kollade in Sator som gjorde en kanonspelning. I säng halvfem och när jag precis la ner huvudet på kudden för att sova kom en mycket glad och högljudd Johan in på rummet och då var det bara att glömma och sova. Man va´fan: så länge det finns sex och droger, vem bryr sig då om rock ´n´roll...???

Hörs efter Väservik.

/Don A. Tello

Bakom en husvagn 990711

Teori angående en orkesters halveringstid: För att samla en orkester så bör man han någon form av morot, typ någonting starkt att dricka. Man får välja sin morot med omsorg så att den inte orsakar  mer problem än bandet i sig. Om man då väljer alkohol som morot så bör den vara så koncentrerad som möjligt, med andra ord: sprit. Denna gör att tarmtömningspauserna tenderar att utebli, och har man tur så somnar elementen (läs:orkestermedlemmarna). Dom aktiva elementen har därvid passiviserats. När man väl fått in dom i bussen så måste man givetvis sett till att den är fulltankad för att förhindra onödiga stopp. Grundregler: fråga ALDRIG om någon är kissnödig eller fikasugen. Se till att alltid ha en diskussion på gång så att du som sitter vid ratten inte "passiviseras". Om samtalet börjar glida över till ämnet matpauser, ändra genast samtalsämnet till något lättköpt, till exempel artisten själv. Om man trots preventiva åtgärder tvingas stanna, se till att göra det någonstans där butiker och närings-ställen lyser med sin frånvaro. Kör gärna ifrån dina medresenärer om dom inte dyker upp i tid, så  att dom lär sig veta hut! Påtala med jämna mellanrum att ni har väldigt bråttom hur mycket tid ni än har på er. Med lite kombinerad tur och skicklighet kan du ordna så att bussen bara stannar när och där DU vill. Projicera dina egna önskemål på musikerna. Säg till exempel till gitarristen att basisten gärna vill göra någonting när det i själva verket är du. På så sätt lyckades jag senast idag få sällskapet att gå på André-museet i Gränna.

eran manipulativa chefsideolog: BJÖRN GRUNNÈR

Gränna 990711

När vi fikade såg vi ett hus där vi bestämde att Alf Svensson säkert bor. Det var en gigantisk parabolantenn på taket, så att vi definitivt kunde slå fast att Affe säkert tittar på tyska gladpackshomofilmer på nätterna. Själv är jag ganska liberal med sånt, men Affe borde inte predika artonhundratalsmoral om han inte lever upp till det som han bevisligen inte gör ifall det nu stämmer om huset - vilket vi alla ansåg sannorlikt. Winnerbäck drog till Malmö, Rothstein till Falsterbo. Sundström, Karin, Sara, Josef och barnen tog slö-bussen för att ta det lungt med bad på vägen. Sundström är en lustig prick - först gnälls det på att att det pausas, badas och fikas för lite och när han får som han vill gnäller han över att det tar sån tid att komma fram. Jag väntar spänt på hans teori om hur man fikar sig fram 55 mil och kommer fram två timmar innan man började fika. Tivolirocken i Kristianstad som vi bevistade igår är en riktig favoritfestival som sköts väldigt kompetent av gullig personal. Mycket bra musik, jag är väldigt förtjust i The Facers nobullshitrockenroll och deras sångare har verklligen "det". Dessutom är det väldigt trevliga grabbar. Årets konsert so far stod trots det Sator för. Jag hade inte sett dom med Danne Levin på bas tidigare men han gjorde ett redan bra band några snäpp bättre. Ibland glömmer man bort varför man gillar att se konserter men man blir påmind av det av dom underbara Sator-snubbarna...man gick därifrån leende och lycklig, bättre betyg kan ni inte få, masa-jävlar! Våran spelning var inte heller så dum tycker jag, även om vi hade lite svårt att få igång skitsnacket mellan låtarna den här gången. Det problemet har vi dock inte i bussen, där vi andra konstater att vi just nu har en bokare vars hjärna är fullt upptagen med hur man idkar rektalsex med en äkta Gränna polkagris.

Efter en sen blöt nattlig konferens igår beslöt vi i bandet oss för att vi måste profilera oss lite och orsaka lite skandaler. Vi betämde oss för att alla i bandet ska börja sniffa, en nisch som för tillfälligt är ledig tror vi. Vi lyckades till och med under kvällen bli erbjudna spons av fria lösningsmedel av gårdagens bartender Mulle som jobbar som marknadsansvarig på Beckers, ett erbjudande som verkar allt för generöst för att kunna negligeras.

ciderfryntligt vid tangenterna:  JOHANSSON

Nu är det fest!!!! Efter en akustisk explosion i Falkenberg och en magisk spelning på festivalen i Kristianstad i underbart väder och underbar publik laddar vi upp för Västervik. Bäst i Sverige i sommar skrev tidningen i Falkenberg. Igår hade Karin en indisk juvel i pannan. När jag vaknade i morse efter att ha glömt att lägga mej såg jag en kille pilla ner vår affisch från en tavla och ta med sej. Jag drack tre burkar cola till frukost. Igår badade gänget vid havet medan jag drack tre cider.

KH.

På väg 990710

Jaha, det visade sig ju vara alldeles jättekul att få vara med och lira med dessa glada gossar (och flickor!). Suveränt rolig premiärspelning dessutom!  Ser fram emot Kristianstad ikväll men först blir det lite lunch i Torekov. Hörs o syns...

Don A. Tello

på väg   990710

Nu är dags att jensa skriver lite i dagboken. Fantastiskt kul gig igår i Falkenberg, visfestival men trots vårat lite mindre visiga dårpaket tycker jag att det funkade bra. Oerhört roligt att lira med Donatello som var med o vickade på bas, bra bassist. Jag tror jag blivit sjuk, snorig, lite febervarning osv men ser fram mot kvällens gig i Kristianstad.  Springsteen är bäst och nu ska vi käka.  see ya up the road                                           jens

Getinge 990710

Mycket har hänt sedan min förra dagboksinsats. Först av allt Surahammar - en blöt föreställning med sent och struligt PA som sedemera gick sönder, när sådana saker händer är det underbart att ha med sig en handlingens man som Sundström. Hans initiativ att avsluta den påbörjade låten nakna i sjön visar en genialiskt improvisationsförmåga. Det som borde blivit fiasko slutar i ett glatt och intimt partaj. En liten skopa skall dock delas ut till dom delar av bandet som var för prydfega för en stilla sjöstrip. Men andra ord går dagens sissy-medaljer till alla utom mig, Sundström, Sara och Björn.Nästa dag Eskilstuna och liveinspelning. För mig blev kvällen en blandat upplevelse. Droppen kom när flickan som antagligen tagit ett MYCKET stort glas vin till maten ville att vi skulle dekorera hennes armar med tuschpenna mitt i låtarna. När hon trampat ur mina gitarrsladdar för tredje gången rann det över på mig och min älskade blå favoritgitarr fick en omgång a´la Townsend så stickor och flisor flög. Den har fått snytingar förr men den här gången såg den ut att vara beyond repair. Dock gjorde min lokala hus-snickare (J. Johansson) ett lysande jobb och fick faktiskt guran i spelbart skick igen. Jag måste tillägga att jag inte ångrar mig en millimeter, ety jag fullkomligen ÄLSKAR att slå sönder intrument - sån är jag!

Igår var det så dags för visfestivalen i Falkenberg, en ganska annorlunda spelning för oss. Våran repertoar är ju mest gjord för rockfestivaler och här hade man med en stor procent vis-puritaner att göra. Efter ett väldigt givande bandmöte fick vi ihop en låtlista som var alldeles utmärkt och som gick hem även hos "turalleristerna". Det blev faktiskt en av våra bästa konserter tycker jag, dessutom gjorde Rickard Donatello (som hoppat in som basist då Bax fick förhinder) en alldeles strålande debutspelning. Vilken klippa! Överhuvud taget kan man skratta sig lycklig att få turnera, spela, resa och umgås med en så duktig och skojig orkester. Kvällen slutade med eftersittning och en något över-reklamerad buffé där alla utom just jag själv var pinsamt dåliga på att sjunga snapsvisor, och aftonens vad jag vet största skandal-bomb bestod väl antagligen av mitt och Saras nattprat med cider på rum 203, Statt, Falkenberg. Nu är Bussen på väg till Kristianstad, där vi ska spela på en av mina favoritfestivaler Tivolirocken. Det ska bli skoj att träffa vännerna i Sator och Facer-grabbarna igen. Förhoppningsvis gör bussen ett stopp i Torekov för en god lunch. Det kan jag behöva då gårdagens näringsintag förutom två persikor bestod av maltdrycker och destillat, med följd av att "Pappa är lite trött" idag. Till sist en massa stora pussat till alla som varit och tittat på oss dom här spelningarna, för det är ju ni som gör livet så ofantligt mycket skojigare att leva!

  er man vid laptopen:   JOHAN JOHANSSON

När strömmen plötsligt gick i början på andra set i hällande regn tog Sundström täten och tågade med saxofoner och trummor ner till sjön och badade med ett urval av publiken samt fortsatte med den avbrutna Sabina i strandkanten endast iklädd sej själv. En stor musikalisk upplevelse i den lägre skolan.

Sedan fick koncerten fortsätta helt utan mikrofoner och elektricitet på en dansbana i närheten. Då hade de glada badentusiasterna tagit på sej kläderna igen, till och med Sundström. Men nästa dag sa  källarmästarn härtill förfrågad av Josef att det väl ändå inte varit riktigt lämpligt att Sara badat naken. Men då har nog inte källarmästarn läst Bibeln om Johanna i badet och Höga Visan som Salomo skrev som kabbalistisk kommentar till de urgamla skrifterna i förbundsarken.

Jag undrar vad det blir för rescensioner för denna föreställning. Guran och Björn bildade fri form jazz group som ska söka kulturbidrag och repetera i Köpenhamn ett halvår. Den polska ägarinnan till herrgården bjöd på äkta vodka från sitt legendomsusade hemland. Se det var en blöt kväll i ordets bästa bemärkelse! Surahammar är i alla fall Surahammar.

Jag är stolt över att resa omkring med sådana dårar. Guran ser ut som en boarderline när han sitter på en bänk i herrgårdsparken och pratar för sej själv i sin med hörsnäcka försedda mobil.

KH.

Karin jag o ungarna fick sviten med bubbelpool.
Barnen blev glada.Sängen var nån slags kungsäng med sänghimmel.Hotelltanten var märkligt antydande om erotiska eskapader,men barnen var ju med.

På natten kom massa folk in o badade bubbelpool,dom tyckte det var orättvist att vi skulle ha bubbelpool.Vi låg o lyssnade på Kjell
höglunds frustande och Jens glada fnitter tills solen gick upp.

mvh

sundström

Svårt att skriva nånting om gårdagens konsert. Det enda som med säkerhet kan sägas är att vi och dom som var där kommer att snacka om "Surahammar 99". Det var det märkligaste jag gjort i framtädandeväg.

Lite sliten sitter jag nu i bussen och hoppas på att komma fram till Eskilstuna snart så att vi hinner gå på zoo lite, innan vi måste soundtjäcka och sånt.

Johan kör buss. Jag vill ha våfflor. Det fanns inte på Johans favoritfik.

Det var två timmar sedan vi var i Surahammar. När ska vi vara framme i E-tuna? Johan säger att han kan vägen så bra, men jag vet inte...Jag tror vi är i Oslo snart. Hur kör han egentligen? Nu säger han att det inte är så långt kvar. Jag ser bara träd.

Vi kanske ses.

Lasse W.

Jag åt en rosa bulle.Jag sitter här mellan winnerbäck och rothstein och smälter denna rosa skapelse och blir samtidigt filmad.Men winnerbäck verkar fastna på filmen,filmen om mej och snart ska vi göra en vidjo.Jag ska göra winnerbäcks nya vidjo på hans bästa låt på nya plattan,den heter i stockholm.alla regissörer som universal har hyrt in kan packa ihop o torka sej för nu ska jag bli reegissör o vinna guldbaggar o göra fuckoof tecken.

Jag känner nu lasses muskulösa vad gnida sej mot mitt åderbråck

mvh

sundström

Surahammar 990702

Kalabaliken i Sura kommer att gå till historien som paketets blötaste gig. Allt var försenat, platsen var idyllisk, bandet var heltänt, publiken var på plats, men Pa:t, denna viktiga ingrediens i vår helgonstuvning. Var var PA:t???. Visst kom det på plats väldigt försenat. Visst kom det ljud ur det , men väldigt försenat, och visst försvann ljudet väldigt, väldigt för tidigt. Ett hällande regn gjorde jorden för svår. Har ni hört talas om jordbrytare? det hade inte vi heller gjort förräns strömmen försvann och allt blev tyst. Konstigt egentligen att man kan få tyst på vistrubadurer

Nu är vi på Hultsfredsfestivalen

Josef säger: det här är ett rent jävla…på.. ful..jävla påfilpåhopp. Han fnyser mej i nacken säger Guran . Guran känner Josefs heta uppretade andedräckt i nacken. Bax kör en buss till höger uppför en backe.

Idag är det söndag. Dagen efter Hultsfred. ULLARED 1999-06-20

GÖTEBORG 990612 kl.16.11
Hotell Elva, Bohusläns Skärgård

Göteborg är en trevlig stad, men dess kulturella status kan med rätta diskuteras. Jag menar, Evert Taube flyttade härifrån - men Git Gay, Black Ingvars, Triple&Touch och Loket bor kvar. Bara en sån´ sak! Att dom dessutom har gudomlig status här och att det ingen annan stans i världen spelas till närmelsevis så många dåliga Beatlescovers som här gör inte saken bättre. Nämn dessutom ett riktigt dåligt TV-program och du kan ge dig fan på att det kommer härifrån! Men det gör ingenting - jag älskar att spela och vara i Göteborg.

Ikväll är det dags för Bosniengalan i Trädgårdsföreningen, ett väldigt kort framträdande på bara 45 minuter mot våra vanliga 2 ½ timme. Eftersom vi ska spela här igen själva (28/7) är det enda raka att köra ett publikfriar-set. Jag har bestämt en låtlista som jag beordrat dom andra att lära sig. Dom andra tyckte naturligtvis att den var helt fantastiskt genial och perfekt balanserad, och till och med själva jag är beredd att hålla med. Eftersom jag kom till Lilla London redan igår träffade jag inte resten av gänget förrän tidigt i eftermiddags, och gud vad glada dom blev när dom fick syn på mig. Vilken lycka! Jag blev nästan lite avundsjuk på dom.
Våran Göteborska lokalägare PK verkar vara minst sagt stressad idag och har vid en första anblick inte så mycket av festprissen i sig. Kanske är det därför som har har placerat oss på ett hotell som ligger 180 taxikronor bort, över oceanen. Lyssnar man riktigt noga utanför fönstret hör man säkert både dunket av en feskebåt och dragspelsmusik från Brännö brygga - men ljudet från Trädgårdsföreningen har lika mycket chans att nå hit som Änglarna har chans på SM-bucklan.

Förresten blir det nog till att spela i Bajen-tröjan idag igen så att jag inte bryter min tio år långa svit i den dressen här "på framsidan". Lokalbefolkningen kan ju alltid glädja sig åt att det finns ETT lag som till och med är sämre än IFK Göteborg. Sundström fick förresten en Göteborgströja av mig i
födelsedagspresent, men jag tror att han är för feg för att spela i den. Mötte Micke Wiehe i hotellobbyn. Denna kloka och gemytliga farbror upplyste oss om att Hoola Bandoola skall göra ett sällsynt framträdande klocka 17.30, så nu går jag och Guran dit. Sådeså!

JOHAN JOHANSSON, tvångsplacerad kapellmästare

99.06.13. Kl. 12.45.På ingång mot Alingsås.

Höjd över havet okänd faktor. Kjell vid tangenterna. Vi spelade i Göteborg igår. Gick väl hyfsat fast Sara inte fick sin fiol inkopplad. Efter spelningen försvann den spårlöst och kunde dagen efter inte återfinnas någonstans. Slutligen visade det sig att Sundström burit in den på sitt rum och i fyllan och villan totalt förträngt detta. Josef tjatar vidare om sina två fasta punkter och ett snöre.

KJELL HÖGLUND

99.6.13. Tåget hem.

Jag försöker se ut som Bob Dylan i min huva och mina solglasögon. Det fungerar. Funderar på om det går att poströsta även idag. Det skulle underlätta. Här kommer Guran med muffins och rödtjut. Att han orkar. Själv är jag på väg till studion för att lägga på lite akustiska gitarrer. Det kan bli en lång kväll.
Annars är jag rätt nöjd med gårdagen. Kanske inte riktigt med spelningen, det var svårt att göra nåt vettigt på så kort tid och med så ofixat ljud. Men det var roligt att det var så mycket folk. Och kul att se Ulf Lundell, han var svinbra. Som vanligt.
För övrigt:
Väntar, väntar, väntar…det rör sig på andra sidan Atlanten igen. Tidningarna börjar skvallra. Det finns hopp igen…väntar…Guns'n'roses är på väg tillbaka. W. Axl Rose har inte glömt oss.

WINNERBÄCK, i glädjerus. Det ÄR sommar nu, även om vädret är lika vackert som Göteborg just idag.

990613, På tåg i Skövdetrakten

Alla sitter och slöar på tåget hem till Ståkkålm (eller "Baltikum" som dom glada hillbillypojkarna i Wilmer X kallar det). Gårdagens senare del simmade mest runt i småbitter frustration. Ibland kan det vara struligt att spela på stödfestivaler, och scenen vi spelade på igår var klart lågprioriterad för huvudarrangörerna, som ingen av oss såg till över huvud taget. Dom kanske var i Bosnien och lastade båtar eller nåt. Personalen på våran scen (om än så trevliga) vart uppenbarligen så seriöst koncentrerade i sina tankar på Bosnien så att inte mycket fungerade rent tekniskt. Våran mixer-slav "Evil Rune" hade ett litet helvete med den underdimensionerade anläggningen, så ljudmässigt får man väl hoppas på att publiken var så upptagna med sina funderingar på Bosnien att dom inte tänkte på hur det lät...eller (för Saras del) inte lät.

Man får väl hoppas dom fick in en rejäl skopa pengar i alla fall, för syftet med konserten är ju ändå klart behjärtansvärd. Efter konserten flydde jag och råddar-Björn för att uppleva lördags-utelivet i centrala Göteborg. Det består till övervägande del av att stå i köer verkar det som. Efter ett par snabba på Klara kök&bar åkte vi tillbaka till Trädgårn för att ansluta oss till dom andra. Dom visade sig vara ena hejare på att stjäla sprit, och var relativt calvadosochportvinsfryntliga. Själv lyckades jag utan att ens vilja det snatta en dosa snus igår - så den här helgen behöver ingen känna sig ensam om att kallar skurk. Frågan är snarare var helgonen och dom där vanliga befinner sig. Facitet från gårdagen gör i alla fall att man längtar till den riktiga konserten i Göteborg (28/7). Då blir det revansch. Tjugoåttånde juli var det. Glöm inte det!

JOHAN JOHANSSON - Hauptbahnhof

1999-06-13 13:49bert karlsson-land med x 2000.

Nu ska jag skriva. Jag mår inge bra. Jag är en dålig människa. Det var chips to bosnia-gala, vi tog med oss barnen, vi tänkte att: Nu ungar får ni äta hur mycket chips ni vill, men så blev det inte, det blev sprit till far istället.
Jag tror jag sa dumma grejor o dom anklagar mej för att ha snott sprit. Det är ju såklart inte sant, men det va inte bra att bli så packad när ungarna va med. Jag ber alla om ursäkt. Jag ska aldrig supa mer.

Jag ber om ursäkt för allt jag sa om Lundell, han har inte alls ätit för mycket chips. Jag ber om ursäkt för Johan Johansson, vi älskar Göteborg. Jag ber Sara Edin om ursäkt att jag tog hennes fiol med mej in på hotellrummet, jag vet inte vad jag gjorde med den. Jag hoppas att jag inte sölade ner den eller nåt.
Barnen hade eget hotellrum, så dom missade nog dom värsta excesserna i alla fall. Frun "satt och pratade" med Jens i Saras rum till tidigt i morse. Själv satt jag med Saras fiol, jag hoppas att vi bara pratade också.
Jag ber om ursäkt att vi ligger här o tar upp bytes på eder dator. Nu ska jag tjacka en öl.

EDER Steffe Sundström

990613 kl 14:14 På ett tåg till evigheten.

Jag plus de andra två helgonen Kjell Höglund och Josef sitter för oss själva för att inte bli besudlade av tjuvar och lögnare. Medans vår djupa och lärorika diskussion handlar om fasta punkter och räta linjer, svamlar skurkarna Sundström och Johansson om att befläcka fioler och skulle i nuläget inte ens kunna gå på en rät linje.Vi utvecklar våra orala etyder. Var vi inne på nånting? Akademin för utvecklandet av meningslösa attityder.

Undertecknat: Guran, Josef, Kjell.

[ Förstasidan ] [ Om RMP ] [ Krönikan ] [ Artister ]
[ Tjatomat ] [ Gigkalendern ] [ Kontakta RMP ]