Krönika av Kjell Höglund

Våren är på väg som en galopperande häst. Jag sitter i Västerås och spanar ut över den stora björken som är fullt upptagen av lövsprickningen medan jag likblek och darrande av skräck inväntar den fruktansvärda dunderturné som likt ett framrusande lokomotiv ska göra landet osäkert i sommar. Det är inte många som känner till att Västerås kommer att bli den verkliga inne-metropolen på tjugohundratalet (som den nye finansministern skulle uttrycka saken). Låt mej därför komma med lite elementär kulturhistoria om Västerås, en av Sveriges mest anonyma städer.

Folk brukar känna till ABB och att här skulle tillverkas gurkor. Gurktillverkningen är det inte mycket bevänt med numera, men det är riktigt att det förr i världen odlades och lades in en särdeles delikat gurka i Västerås. Jag orkar inte kolla grundfakta men vad jag förstår var det en tysk eller liknande som kom hit och saknade sin hembygds centraleuropeiskt inlagda gurka, varvid han inte var sämre än att han satte igång egen tillverkning och denna gurka och dess speciella smak, tidigare okänd i landet, blev mäkta omtyckt.Numera dock utkonkurrerad av gurkinläggningar från andra delar av landet. Se där civilisationens framväxt så som i ett nötskal!

Namnet Västerås är för övrigt en sammandragning av Västra Aros. Aros lär betyda åmynning (det lokala vattendraget heter Svartån eller Black River som vi mer anglosaxiskt orienterade gärna säjer ety det låter stiligare). Västra Aros hette det i kontrast till Östra Aros som var det gamla namnet för Uppsala. Är det inte fantastiskt vad man kan lära sej om man idogt håller sej ajour med RMP´s mytomspunna hemsida? Hemsidan där både dårar och människor i balans (som exempelvis Carl Bildt) kan få sitt lystmäte i den omättliga hunger efter kunskap, kunskap och åter KUNSKAP!

Strax utanför Västerås finns en märkligt okänd sevärdhet som kallas Anundshög. Där kan man bland annat beskåda en stensättning där 26 väldiga stenar är resta och tillsammans bildar en åtta på marken. Man kan hitta både det gyllene snittet och pythagoras sats i konstruktionen. Själva Anundshög är en stor pyramidliknande jordhög. Att ingen ännu inte spelat in en rockvideo på denna plats är en musikpolitisk skandal. Alldeles i närheten finns en stor labyrint i Tibble som är förknippad med många sägner. Det påstås att det alltid är lägre temperatur inne i labyrinten än i omgivningen. Nån gång ska jag ta med mej en termometer dit ut och kolla läget. Varje påstående måste beivras med kraften av sin egen inneboende enfald som Einstein brukade säja. Eller om det var hans halvbror.

Balkongdörren står öppen och det fläktar friskt i den blå gardinen medan jag förtvivlat hamrar på tangenterna. Det är sjutton grader varmt i skuggan. Katten Mirre ligger i sin älskade korg vid mina fötter. Hon är nitton år nu och orkar inte längre röra sej så mycket. Hon har tagit ett tårdrypande farväl av trappuppgången, ett revir som hon tidigare stolt hävdade genom att varje dag med bestämda steg gå två trappor ner och högtidligt ställa sej vid den inglasade ytterdörren och betrakta Den Stora Världen där utanför.

Nu nöjer hon sej i stort sett med sin korg, men eftersom hon till sist trattade på nosen när hon skulle hoppa in i den har vi intill den ställt en mindre korg upp och ner som hon kan kliva på först. Men också detta arrangemang börjar bli för svårt för henne så jag vet inte riktigt hur vi ska lösa problemet. Hon har också slutat med sitt berömda sofftrick som var hennes kanske mest lysande bidrag till relationen mellan människa och katt, och att leka med bollar är inte att tänka på. Så går en dag ifrån vårt liv.

Västerås kan också skryta med vad som möjligen är Sveriges högst belägna bar. I varje fall finns det mej veterligen inte något som kan konkurrera i Stockholm. Den heter Sky Bar och ligger högst upp i den så kallade Skrapan, en "skyskrapa" i stadens centrum.
Ryktet förtäljer att det var meningen att denna byggnad skulle bli ännu högre än den nu är, men att det uppstod en opinion mot detta eftersom byggnaden då skulle ha blivit högre än Domkyrkan. Ack du människa, outgrundliga äro dina vägar! Arkitektoniskt ser skrapan faktiskt lite stympad ut och emellan 3-6 våningar till skulle inte ha skadat. På utsidan av huset löper hissar i James Bond-stil och jag som är lite höjdrädd av mej tycker att dessa hissar är så nära en kväll på Gröna Lund som jag har lust att komma.

Tidigare brukade jag på Sky Bar alltid dricka en konjaksdrink med mouserande vitt vin och en angostura-indränkt sockerbit i botten, en drink som Napoleon påstås ha uppfunnit, fast han använde förstås äkta champagne, men numera är drinklistan utbytt, så denna förnämliga och kejserliga grogg står dessvärre inte att uppbringa varken i Sky Bar eller på något eller någon av stadens övriga nöjesetablissement och förlustelselokaler. Synd på så rara ärtor som Napoleon lär ha sagt när han kokade ärtsoppa.

Apropå ärtsoppa. Västerås domkyrka är en imponerande byggnad och här inne kan man bland annat i en sarkofag gjord av svart marmor från Carrara i Italien hitta den svenske kungen Erik XIV, som enligt legenden mördades genom att man blandade arsenik i hans ärtsoppa. Sarkofagen öppnades av forskare 1958 och man hittade verkligen rester av arsenik, men dock ingen ärtsoppa. Men det vore väl för mycket begärt.

Västerås har möjligen också Sveriges enda park som är ett berg. Det heter Djäkneberget och anlades av en viss Sam Lidman som nu står staty framför din skapelse. Lidman skulle bli militär men fick
benet avskjutet av en kanonkula.Försedd med träben blev han istället svenskt sändebud i Istanbul men kom i gräl med den turkiske konsuln och blev utkastad ur landet.Då blev han istället chef för skarpskytteföreningen som övade på Djäkneberget. Lidman har bland annat gjort över 800 gåtfulla inristningar om allt möjligt på olika stenar på berget. Kan inte beskrivas, måste ses. På hans gravsten står Sam Lidmans sista ristning: "47 lyckliga år uppå träben."

Uppe i ett träd i parken vid järnvägsstationen i Västerås finns ett litet hotell som kan hyras av en person i taget. Detta är alldeles sant! Konstruktören jobbar nu med ett nytt projekt där två personer ska kunna hyra ett hotellrum som är nersänkt i Mälaren och där man genom ett fönster kan titta på fiskarna. Jag lovar på heder och samvete att också detta är alldeles sant.

På sätt och vis får Västerås mig att tänka på den franska staden Chartres. Härmed vill jag därför lansera det som på tjugohundratalet (som finansministern säger) kommer att bli ett bevingat ord, nämligen "Västerås - Sveriges Chartres!". Precis som Chartres ligger Västerås på lagom avstånd från huvudstaden. Båda städerna har en stor katedral. De har båda ett ärorikt kulturhistoriskt förflutet, i Västerås anlade exempelvis Olof Rudbeckius 1473 Sveriges första gymnasium. Båda städerna var också förkristna kultcentra; i Chartres härjade druiderna och Västerås stoltserar med Anundshög. Men båda städerna har också under århundradenas lopp hamnat i bakvattnet och blivit lite bortglömda, de är inte längre i händelsernas centrum på samma sätt.

Häromdagen såg jag förresten Pandora på stan. Hon och jag är väl stans enda popkändisar. Fast jag vågade inte be om hennes autograf. Men nästa gång då jävlar!

Jag avslutar med en allvarligare reflektion. Jag läser just nu Tomas Lappalainens bok om den sicilianska maffian: "Varje gång världen förfaller till kollektivt vanvett träder bilden av de sicilianska konflikterna fram för min inre syn. Det gäller miljöförstöring, skövling av naturresurser, internationella konflikter, de flesta fall där våld förekommer mellan människor. Det är att se den hyperrationella logiken i varje enskild handling. Men helheten är en galenskap utan like."

Kjell Höglund

Krönika No 2:
"Tjugohundratalets Innemetropol"

Krönika No 1: "Fucking E-mail!"

[ Förstasidan ] [ Om RMP ] [ Krönikan ] [ Artister ]
[ Tjatomat ] [ Gigkalendern ] [ Kontakta RMP ]