NÄR SKÖNHETEN KOM TILL BYN

Trubaduren bor i en jävla kommun. Ett slags B-Danderyd med landets högsta skilsmässofrekvens och ett av dom starkaste fästena för Sverigedemokraterna. Inte en svarting så långt ögat når och intolerant och jävligt, välklippta radhushäckar, kulturaftnar på Ekebyhovs slott med kammarmusik och borgerlig majoritet.

Och kungen bor där.

I och för sej en och annan gammal flummare i buskarna, utflyttade Träd Gräs o Stenargitarister,en brasilianare som han brukar åka isyacht med på vintrarna och den del han bor i har än så länge förskonats från villaghetton, här är lantligt och gammaldags, gamla raggare skruvar med sina volvobilar. Instutitioner har dom lagt härute, fängelser, narkomanvård. Miljömedvetna psykologer jagar bortsprungna får, fåren äter tulpaner i BMW-ägarnas rabatter. Hillbilly-raggarna flinar och säjer åt psykologerna att det är bättre med fläskkotletter än får.

Så finns det då en pub som är öppen var 14:e dag.           I kväll :
En Trubadur och tremannabandet Anitas Livs spelar, öl fås till facila priser.
99,9 % av kommuninnevånarna stannade självklart hemma men dom som kom var nåt slags tvärsnitt av kommunen,3 raggare,varav en mera hillbilly betonad man med terränggående van och snus.
5 Psykologer av den mer frihetliga sorten, en utav dom insnöad på Jungiansk symbolteori, det här ni vet när man kollar in moderna filmer och tolkar in eviga grekiska myter,typ Marilyn Monroe som Persefone i underjorden och sånt,ock så en Psykolog av en mindre frihetlig och mer beteendeinriktad riktning inom psykologivetenskapen.

Där satt också en Antroposof som inte tyckte om primitiv musik,d.v.s. synkoper,2 Villaägare som enligt statistiken hade ett halvår kvar av sitt äktenskap,5 gamla Hippies varav en medlem i Träd gräs o Stenar, samt 4-5 Fritidspedagoger och en och annan Brandman också ,kantänka.
Majoriteten bestod dock av helt vanliga Volvoägare.
Samt en Trubadur och tremannabandet Anitas Livs.

Dessutom fanns där Konstnärinnan,hon den där knäppa bruden som alla sett på bussen,hon som bodde längst ut på ön och ingen riktigt visste vad hon levde på, det ryktades att hon var Konstnärinna. Hon hade ingen karl, efter vad som sades och hon bodde i var ett stort kråkslott som hon delade med sin schäfer. Valet av hundsort gjorde att vissa trodde hon var knarkare, valet av ensamhet gjorde att andra trodde hon var lesbisk.

Nåväl, Trubaduren drog av sina låtar försökte smickra publiken med att improviserat ordna lokal anknytning till varje text ,något som för en gångs skull lyckades väl på grund av Trubadurens kännedom om lokala förhållanden Som sig bör applåderade publiken och Trubaduren kunde inkassera sitt gage och sina öl utan några missöden. Hans visor passar ju alla på nåt sätt, lite som Tomas Ledin.

Så kom då Anitas Livs in på scenen.3 brudar klädda i sjalar och pinglor och så börjar dom jojka. Volvoägarna muttrade,Raggarna flinade, Hillbillyn kräktes på toaletten, Psykologerna hurrade ,alla utom den Psykolog som vara anhängare av en mer auktoritär riktning ,hon tyckte det var rejvknarkmusik, sa hon.
Konstnärinnan började dansa.

Det var ingen liten blyg foxtrot, utan nån slags blandning av magdans och amerikansk stripdans, sån där mot en stång ni vet. Ett sus gick genom publiken, en fnysning av blygsel och kanske moralisk indignation, av avståndstagande ,definitivt.
Anitas Livs spelade på sina trummor, jojkade och svängde med sina fjädrar. Konstnärinnnan dansade,Villaägarna tittade blygt ner i sina öl, Raggarna flinade och droppade föraktfulla kommentarer. Hillbillyn vinglade ut från toaletten,fick syn på konstnärinnan och ställde sej att stirra.Det enda liknande han sett var på sin kabel-tv,han var en mycket ensam man.
Men detta var kött och blod, frodigt skakande sina behag, det långa lockiga håret piskade på ett hippiaartat och samtidigt porrigt vis,Hillbillyn såg sina kamrater sitta med huvena ihop,han såg Psykologerna spekulera om Konstnärinnans sökande efter en fadersgestalt,han såg Volvoägarnas huvudskakningar och mera ytliga mumlanden om konstnärinnans handel och vandel. Gränsena mellan dom olika grupperingarna av kommuninnevånare blev tydligare än nånsin.
Detta bekom dock inte Hillbillyn.Hänryckt svävade han ut på dansgolvet och började försöka följa med i fridansens virvlar.
Nu började det fnissas i lokalen,det vart nån form av social utslagning där dom två dansande utsattes för dom andras bedömningar,men samtidigt hade ölförsäljningen nått oanade höjder och Anitas Livs pumpade på med sin afrojojk med större och större övertygelse så den Jungianska Psykologen böjde sej fram och förklarade för Trubaduren att kanske denna Konstnärinna var här för att ta på sej villägarnas synder med hjälp av Hillbillyn och att detta i själva verket var en slags reningsrit,man offrar en ung vacker kvinna för att få en god skörd.

Eller också så var Hillbillyn Jesus och Konstnärinnan Maria Magdalena och efter denna korsfästelse skulle kommuninnevånarna vakna upp renade från synder och skattefusk, otrohet och slarv med sopsorteringen, till en ny strålande dag i Jesu namn.
Huruvida detta var sant eller inte kunde inte Trubaduren avgöra,dock märkte han att en mer tillåtande och avslappnad stämning infunnit sej i lokalen.
Alla Raggarna var nu uppe på dansgolvet och skakade sina magar,dom påminde om sånädar avhoppade soldater i USA under Vietnamkriget,fortfarande kortklippta men dansandes så afrikanskt dom bara kunde och definitivt på väg att knäppa upp sina Hawaiiskjortor.
Här började rentav Psykologerna komma upp och återuppliva gamla gärdesfester.
I centrum för denna lilla folkfest vred sej alltså denna Konstnärinna och ingenkritiserade längre hennes dans,istället utsattes hon för uppvaktning och ohöljd beundran av Raggarna.Till och med Brandmmannen samt ett antal Volvoägare började nu att spilla öl på varann och dansa.
Trubaduren drack sin öl och tänkte på Dalai Lama och hans massmeditation,den där iden om att sitta och meditera massa folk och sprida bra vibbar,kanske det här var nåt liknande, kanske spreds Toleransens och Livsbejakelsen evangelium nu på något osynligt vis över kommunen med hjälp av Konstnärinnans svängande stjärt och Hillbillyns hoppande mage. Kanske skulle den borgerliga majoriteten inse vidden av sin fångenskap i mexitegelvillorna och till slut upplåta sina hem åt Kosovoflyktingar för att få kontakt med nåt liv, kanske dom av statistiken skilsmässodömda Volvoägarna skulle finna varandra till sejdtrummans dunkande, kanske Hillbillyn skulle säja upp sitt kabel-tv abonnemang och flytta in i konstnärinnans kråkslott, bevisandes att Kärlekens Mirakel är allestädes närvarande.

Dagen efter var dock allt som vanligt.Den Jungianska Psykologen låg och hade huvudvärk,tänkte att bakfyllan är en slags katharsis, och att man ska ta tillfället i akt och reflektera över det obehag man då upplever för att se var man har sin Skugga,sin mr Hyde,sitt Nattjag.
Trubaduren högg ved.På vägen kom Hillbillyn farande förbi i sin terränggående van.Han såg bakfull ut bakom ratten,tycktes det.Som vanligt körde han för fort.
Han brukade dåna förbi med countrymusiken dånande.
Trubaduren hade svurit många gånger över honom,tänkt att kör han över katten så dödar jag honom.
Han kom från stan,kanske han hade handlat nåt.Allt var som vanligt,utom att från vanen dånade jojk och afrikanska trummor.